| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYCKIN rykin4, n.
(i vissa trakter) i uttr. ett ständigt ryckin och ryckut (l. ryckut och ryckin), ett ständigt kommande o. gående (av gäster i ett hus); jfr RYCKA IN 1, RYCKA UT 2. Hjelmqvist ImperSubst. 22 (cit. fr. 1902; från Smål.). Där var ett ständigt ryck in och ryck ut. Lindqvist Herr. 64 (1917).
Spalt R 3229 band 23, 1960