| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYK ry4k, i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. m., i bet. 3 r. l. m. (Didring osv.) l. n. (Knöppel osv.); best. -et resp. -en.
1) (mera tillf.) rykande; särsk. motsv. RYKA, v.2 6 b, 7 b: yrande l. stänk(ande); äv. konkretare, särsk. om yrande l. stänkande vatten(droppar) l. skum o. d. Det står / ett stril, ett ryk omkring dem (dvs. de gamla tallarna) höst och vår, / när stormen harvar hav. Mörne HjärtSvärd. 51 (1935). Myrtegar, där farsgubben bökade sönder hjärtat, så att han en höstkväll i första ryket av snö tvärt tog farväl av spaden. Rosendahl Lojäg. 16 (1956).
2) (†) i uttr. få ryken av ngt, få väder av l. nys om ngt; jfr RÖK o. RYKA, v.2 2, 3. Weste (1807; vard.).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i satser med nekande innebörd, övergående i bet.: skymt l. grand l. dugg; särsk. i uttr. inte (få) se ett ryk l. ryken av ngt l. ngn l. [jfr sv. dial. jä så varsken ryg älle rå itter’n, han var spårlöst försvunnen] se varken ryk eller råk av ngt l. ngn, inte (få) se skymten l. röken av ngt l. ngn; jfr FNYK 1 o. RYKA, v.2 4. Knöppel SvRidd. 149 (1912). (När Narviksbanan invigdes) stod man och dillade om milliarderna häruppe. Inte har jag sett ryken av några. Didring Malm 2: 34 (1915). Vi såg aldrig mer varken ryk eller råk av vår båt. Hasslöf SvVästkustf. 55 (1949).
Spalt R 3297 band 23, 1960