| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYMNÅL rym3~nå2l, förr äv. (i bet. 1) REMNÅL, sbst.2, l. RUMNÅL l. RÖMNÅL, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1553, avd. 4, osv.) ((†) -er ArkliR 1559, avd. 3).
1) (förr) mil. grov tråd av järn l. koppar, som i den ena ändan var tillspetsad (o. stundom skruvformigt vriden) o. i den andra ändan böjd till en ögla, o. som användes till att rensa upp fänghålet på vissa typer av kanoner o. gevär (o. till att sticka hål på det omhölje som omgav laddningen, så att fängkrutet kunde antända denna), fängnål; jfr HAK-NÅL. ArkliR 1553, avd. 4. Den som Stycket Commenderar fattar sin remnåhl, sätter den i fänghålet, stöter ned, och således Cardusen öpnar. Grundell AnlArtill. 1: 47 (c. 1695). Gevär med bajonett och Remkrats samt rymnål enligt Modell. SamlFörfArméen 5: 442 (1816). Hägg TretungFl. 56 (1941).
2) (förr) tekn. vid bärgsprängning använd metalltråd som nedfördes utefter ena sidan av ett i sin nedre del med krut fyllt borrhål, vilket därpå upptill fylldes igen med lera o. d., varefter tråden drogs upp o. fängkrut ifylldes i det hål som den lämnade efter sig; förr äv. om smal metalltråd använd för att föra ned fängkrutet i hål som erhållits på ovan beskrivet sätt. Rinman 1: 175 (1788). Rymnål är vid bergsprängning en smal järntråd, hvarmed fängkrutet nedjämkas uti fänghålet, som blifver efter fängnålens updragande uti förladdningen. Dens. (1789). Han tog rymnålen och körde ned den utefter ena sidan av hålet, medan Justus hällde i krutet. Juel ProstD 218 (1933).
3) (föga br.) tekn. brotsch som bl. a. användes för framställning av kilspår, spårbrotsch; jfr RYM-JÄRN 5 a, RYMMARE 1. SvTeknOrdb. (1946).
-REM. rem fäst vid en rymnål (varmed denna kunde fastgöras vid en kanon). De Ron o. Virgin I. 5—7: 16 (1887). —
Spalt R 3371 band 23, 1960