| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅGE rå3ge2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RÅKE rå3ke2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. tillf.) -ar (KamKollP 1: 394 (1633), Östergren (1937; angivet ss. sällsynt)); l. (i sht i 3 o. i 3 b γ numera alltid) RÅGA rå3ga2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RÅKA rå3ka2, sbst.2, r. l. f; best. -an; pl. (numera knappast br.) -or (ConsAcAboP 2: 200 (1660), PH 6: 4519 (1757)) ((†) -er Schmedeman Just. 669 (1675)).
1) (†) hög; topp; höjd. Verelius 209 (1681). At central tryckningen intet .. krafft äger at .. aldeles jemna siön, utan at en råge moste holla sig mitt uppå. Swedenborg RebNat. 1: 40 (1719). Om månans väg icke skillde sig märkeligen ifrån dagjämningskretsen, borde vattnets högsta råge följa linien åt. Bergman Jordkl. 227 (1766). Vågen sig häfver, / Ökar ur dolda djup sin hvälfda råge. Adlerbeth Buc. 96 (1807). — särsk. om viss formation i alunskifferbrott. I (alunskiffer-)brottet gifs en så kallad Råga. .. Denna Råga består af småtärnig Alun-malm, som .. står på stup. PhysSH 40 (1776). VeckoskrLäk. 1: 238 (1781).
2) den del av innehållet i ett kärl l. en korg l. en annan behållare l. av lasten på en vagn o. d. som befinner sig över kärlets osv. kanter (o. som ofta bildar en mer l. mindre toppformig hög), topp. Avstryka rågen. Man fyller ugnen med .. tallved, att en hög råka står alt omkring. Linné Dal. 107 (1734). Rör detta (dvs. inkråmet i rovan, ägg, grädde m. m.) väl tilhopa och fyll uti (den urholkade) rofvan, at det blifver en liten råga. Warg 401 (1755). Tratten fylles med krut .. och rågen afstrykes med en lineal. Fries Krutl. 151 (1869). När rågen i (svamp-)korgarna tornat upp sig till handtaget, kom (osv.). Trenter AldrNäck. 62 (1953). — jfr KULL-RÅGA. — särsk.
a) i sådana uttr. som lägga (en) råge, lasta l. fylla ngt med (en) råge, fylla ngt till råge, ta råge, lägga l. lasta så mycket i l. på ngt resp. fylla ngt så l. ta så mycket av ngt att det blir råge; få råge på ngt, få ngt i så riklig mängd att det blir råge på ngt; ngt står fullt till (förr äv. på) råge, ngt är så fullt att det är rågat. (Guds) kopp och kar stå fulle alt på råga (för alla djur). Scherping Cober 1: 295 (1734). (Potatis-)Grafven fylles till 6 tum nära öfre kanten, och dessutom lägges en råge, som vanligen höjer sig en aln. QLm. 1: 34 (1833). Måttet erhölls fullt ut när skrindan lastades med råge. Upsala(A) 1919, nr 246, s. 2. När både mjölkistan och fläskkaret stodo fulla till råge på vinden. Moberg Rask. 302 (1927). Kärran var liten och det .. gick (inte) an att ”ta råke” för de usla vägarnas skull. TurÅ 1936, s. 149. Ibland kan man finna .. (svarta trumpetsvampen) i kolossala anhopningar, då man lätt och ledigt får råge på svampkorgen. Cortin SvampHb. 128 (1937).
b) (numera bl. tillf.) om den (av ytspänningen sammanhållna) del av vätskeinnehållet i ett kärl som befinner sig över kärlets bräddar. Vthi et öpet kärl kan man aldrig fatta jämpnlijka myckit watn, en gång som annan: medhan watnet öfuer planen anten hopar sigh i en olijka rågha, eller står hohlt vnder bräddarne. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). En flaska, som hade jämn och trång hals, fyldes med rent brunsvatten, rågan afströks, flaskan aftorkades (osv.). VetAH 1787, s. 83. — särsk. i fråga om serverad dryck l. soppa o. d., särsk. ss beteckning för att det kärl vari drycken osv. serveras fylles l. fyllts till (eg. över) brädden; förr äv. oeg. l. bildl., ss. beteckning för riklig mängd av l. överflöd på spritdrycker l. vin l. välfyllda glas o. d. ”Där sitta de Skol-fuksarna”, skrek han til, så rågan dansade ur alla ölmuggarna. Wallenberg (SVS) 1: 233 (1771). Gamle bror Jockum, klang vid denna rågan! Bellman (BellmS) 2: 104 (c. 1784, 1791). Jag går .. dit, der vinets råga / På långa bänkar töms i lustigt lag. Atterbom Lyr. 3: 155 (1821). (Han) Fyllde glaset till randen och pådroppade till råge med säker hand. Hammenhög Torken 91 (1951). Hon öste upp ärtsoppa till råge på svågerns tallrik. Moberg Nybygg. 262 (1956). särsk. (†) i uttr. fylla ngns råge med ngt, fylla ngns glas med ngt l. låta ngn få ngt i rikligt mått l. dyl. Kom i hog i vinets kor / Med hvad godt jag fylt din råga. Bellman SkrNS 2: 174 (1789).
c) om den del av innehållet i ett mått som vid mätning befinner sig över måttets kanter (o. som vid användande av struket, exakt mått avstrykes med strykbrädet, men vid användande av gott l. rågat mått utgör övermålet); i fråga om ä. förh. äv. oeg., om en (under vissa skeden till storleken fastställd) kvantitet som ung. motsvarade en normal råge på ett mått o. som i vissa fall skulle läggas till måttet ss. övermål vid leverans av spannmål l. andra torra varor; äv. (numera bl. tillf.) i pl. (se särsk. slutet). VarRerV 45 (1538). Skall här effter vara gildt alt strukett måhl, och ingen råga. RP 7: 162 (1638). Twänne Kappar, som giöra en rätt Swensk Råga (på tunnan). Stiernman Com. 5: 719 (1698). Emedan rågar nyttjats på kolkorgarne, torde uppgifterne om medelvigt och kolåtgång vara litet vackrare i tabellen än i verkligheten. JernkA 1852, s. 20. Grannarna köpte gärna av prästfrun, ty det blev alltid stor ”råge”. MinnGPrästh. 6: 127 (1930). Då mätning sker av .. rot- och trädfrukter, vilka ej kunna jämnt avstrykas, skall målkärlet anses vara fullt, när det, utan att packning eller skakning ägt rum, är utan råga väl fyllt. SFS 1934, s. 742. — särsk. (om ä. förh.) i fråga om mätning av varor som erlades ss. avgift av ngt slag (t. ex. tionde l. arrende); ofta med tanke på rågen l. övermålet ss. en särskild del av avgiften, som i vissa fall var anslagen till annat ändamål än avgiften i övrigt; äv. (förr ofta, numera bl. tillf.) i pl. KamKollP 1: 394 (1633; i pl.). Spanmålen bör .. utmätas med strukit mål, aldenstund rågarne äre til Hospitalen anslagne. LMil. 1: 347 (1684). Klagan .. öfver den odrägelige råken, som tages på hwar Halfspann. Stiernman Com. 5: 441 (1693). Inga rågar skola af deras tilslagne Löön afdragas och förminskas. PrivBiskopPrest. 1723, s. A 4 a. År 1627 framhöllo prästerna i Nyland och Åbo skärgård i en besvärsskrift, att fogdarna gåvo ut tertialen i struket mål, ehuru de burit upp tionden med råge. Cederlöf FinlPrästEkon. 253 (1934). — jfr VEDERLAGS-RÅGE.
d) (numera bl. tillf.) i allmännare, mer l. mindre oeg. (o. motsv. bildl.) anv., om rågat mått l. väldig hög l. överflöd l. övermått l. riklig mängd av ngt materiellt; jfr b slutet, 3. Af de mörkblå drufvors råga, / .. Jag (dvs. skatan) lustigt spisar. Bellman Gell. 9 (1793). När törsten blifvit släckt och magen fått sin råga. GFGyllenborg Vitt. 2: 123 (1795). Gif slösare, gif en skärf af din råge. Adlerbeth HorSat. 51 (1814). (G. I ämnade) förvandla de heliga kultföremålen (i kyrkorna) till profan valuta, riket till gagn och skattkammaren i Tre kronor till glimmande råge. Näsström FornDSv. 2: 49 (1948).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr 2 b slutet, d), ss. beteckning för ngt som ökar på (innehållet i) ngt så att det blir ett överflödande rikligt mått l. överflöd därav l. för ngt som tillkommer l. lägges till ngt redan förefintligt o. som innebär ett fullständigande l. en maximal stegring därav l. dess höjdpunkt l. ett ”extra påbröd” till ngt l. för ngt som utgör ngts högsta höjd l. yttersta stadium l. är ”höjden” av ngt o. d.
a) (i vitter stil) i mer l. mindre tydligt utförd bild. Glädjens fradga, lifvets råga / Hör två unga hjertan till. BEMalmström 6: 344 (1839). Men .. rikedomens verkliga grund, botten och rågen i kassakistan .. var .. åkrarnas guld. TurÅ 1938, s. 29. — särsk. med tanke på ett rågat mått l. en bräddfull dryckesbägare o. d. Vår Malörts Kalk (dvs. krigets hemsökelser) den har Oss varit skänkt med råga. Frese VerldslD 4 (1715, 1726). Nu fylla plågor up mitt sorge-mått med råga. Kolmodin QvSp. 2: 164 (1750). (Självanklagelserna) voro bara litet skum på lyckans råga, som man blåste av glaset, innan man drack. Siwertz Eld. 290 (1916). särsk.
α) [med anslutning till b β] (föga br.) i uttr. måttet når sin råge, måttet är rågat; jfr RÅGA, v. 4 b β. Har måttet ännu ej nått sin råga? Troili Erica 88 (1898, 1901).
β) [med anslutning till b γ] (föga br.) i uttr. till råga på måttet, till råga på allt l. dyl. Ungdomen sögs till råga på måttet från de tidiga barnaåren in i fabriksdriften. Almquist VärldH 7: 553 (1928).
b) (utom i γ numera nästan bl. i vitter stil) i friare anv. Leopold 2: 357 (1801, 1815). Denna råge på hennes smärta, detta hemska tvifvel midt i sorgen. Idun 1890, s. 413. (Det elektriska ljuset i kungagravarna) är rågan af den komfort som Egypten i närvarande stund bjuder resenären. Rosenius Himmelstr. 312 (1903). (Hustrun) lönades med att .. (mannen) tog första bästa teaterhoppa, som kom resande. Det var råge på förödmjukelsen. Moberg Rosell 241 (1932). — särsk.
α) (numera knappast br.) i sådana uttr. som lägga l. ge l. sätta råge l. rågen på ngt l. fylla rågen av ngt, komma med ngt resp. (om sak) utgöra ngt som innebär en höjdpunkt l. ett fullständigande av ngt l. ett ”extra påbröd” till ngt l. som rågar ngts mått, fullständiga ngt o. d.; förr äv. uppfylla ngt till sista rågen, råga ngts mått. O Gud! Du våra bittra öden / Til sista rågan upfyllt har. Kellgren (SVS) 3: 133 (1786). Det var vid detta ögonblick som Grefve Rasumowsky, för at fylla rågan af sitt förolämpande upförande, .. har dristat sig vilja åtskilja mellan Konungen och Nationen. Därs. 5: 174 (1788). En önskan .., hvars uppfyllande skulle sätta rågan på mitt lycks-mått. Bremer FamH 2: 262 (1831). Scholander 3: 117 (1864: ge). Alla sökte .. lägga råga på Jesu förnedring och lidande. Billing Betr. 234 (1906).
β) (numera föga br.) i uttr. nå en råge l. sin råge o. d., med saksubj.: nå en maximal stegring, komma upp till sin högsta höjd, nå sin yttersta gräns l. dyl.; jfr a α. När våldets nesa hade nått sin råga. Böttiger 1: 38 (1856). När slutligen retningstillståndet i hörselcentra nått en viss råge, skrudas (osv.). Gadelius Tro 1: 29 (1912).
γ) (fullt br.) i det ss. ett självständigt adverbial brukade uttr. till råga (förr äv. ngn gg råge l. rågan) på (förr äv. av) ngt, för att beteckna tillkomsten av ngt som innebär en stegring l. ett fullständigande av ngt: ss. höjdpunkten av ngt l. ett fullständigande tillägg l. ett ”extra påbröd” till ngt, för att göra ngt fullständigt l. så bra l. galet det kan bli, förutom ngt (till på köpet), för att råga ngts mått o. d. Nordenflycht Skaldek. 6 (1744). Kellgren (SVS) 3: 209 (1785: Af). Till råga på skymfen skiljde sig Hertig Waldemar med detsamma vid hans dotter. Ekelund 1FädH 1: 93 (1833). Till råge på lyckan. Rydqvist SSL 5: 234 (1874). Han hade väl redan .. kommit under fund med, att Wackerbarth till råga på all annan lärdom .. äfven var hemmastadd i grekiskan. Svanberg RedLefn. 532 (1882). Till råga på besvärligheterna fanns ingen ved att få i staden. AnderssonBrevväxl. 1: XV (1940). — särsk.
α’) i uttr. till råga på allt, till på köpet, för att råga måttet; ofta med tanke på ngt icke önskligt, = β’. Berndtson (1880). Till råga på allt fick mor tvillingar tredje året. Virén Skizz. 14 (1890). (Man) kan .. fortsätta hela materialsamlingen igenom utan att finna ett enda säkert fall, där en direkt påverkan från Halberstadt 1522 på NT 1526 kan konstateras. .. Materialsamlingen är tydligen till råga på allt mycket illa sovrad. KyrkohÅ 1941, s. 228.
β’) i uttr. till råga på olyckan l. eländet l. allt elände o. d., för att göra olyckan fullständig l. ngt så galet det kan bli, vad värre är (var), till på köpet. Björkegren 514 (1784). Till råga på eländet. SKN 1841, s. 161. Och så, till råga på allt elände, blir .. (hon) amerikansk medborgare. Zetterström Dag 38 (1946). Till råga på olyckan fördes det i Sverige två slags politik, den officiella och Karl XV:s privata. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 126 (1947).
δ) (†) i det ss. ett självständigt adverbial brukade uttr. till råga, till på köpet, till råga på allt. Kellgren (SVS) 5: 626 (1792). Lagen är för mången nog tung i sig sjelf, utan att den behöfver till råga handteras tungt. Runeberg ESkr. 1: 260 (1838).
ε) (numera bl. tillf.) i uttr. som (en) råga på ngt, till råga på ngt. Nordenflycht QT 1745, s. 77. Såsom råga på din lycka, önskar jag dig under det ingångna året en son. Berzelius Brev 14: 98 (1836). Som råga på denna börda kom nu också stormaktsställningen. Kjellén Stormakt. 1: 126 (1905).
Spalt R 3610 band 23, 1961