| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅM rå4m, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. mera tillf.) råmande; äv. oeg., om mänskligt läte l. ljud från musikinstrument o. d., som mer l. mindre liknar ett djurs råmande. I vreden med sit råm han (dvs. tjuren) hela skogen hotar. Celsius GVasa 98 (1774). Ett dugtigt, bussigt råm ner i basen. SDS 1901, nr 68, s. 3 (i fråga om sång). Serner Birck 36 (1917).
Spalt R 3640 band 23, 1961