Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅMA, sbst.2, r. l. f.
Etymologi
[sv. dial. råme, råmme; jfr d. dial. ram, nor. dial. råme; avledn. av RÅ, adj.; med avs. på bildningssättet jfr FETMA, sbst., o. SÖTMA. — Jfr RAMM, sbst.6, RAMME]
(†) fuktighet, fukt; jfr RÅNAD, sbst.2 (Säden skadas) Om .. (den) lägges när vid jorden, at dess råma upstiger och henne befuchtar. HushBibl. 1755, s. 195.
Avledn.: RÅMET, adj. [sv. dial. råmmet(er)] (†) om lukt: rå l. sträv l. dyl. Her kennes Råmeth lucht i gården, hafuer tu slachtat något? HammarkDomb. 14/2 1597. —
RÅMIG, adj. [y. fsv. ramogher, sv. dial. råmig, råmmig] (†) fuktig. HushBibl. 1755, s. 191 (om mejad säd).

 

Spalt R 3640 band 23, 1961

Webbansvarig