Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅNGALT rå3n~gal2t, förr äv. RUNGALT, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(run- c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. rångalt (med grumligt å-ljud), ronagalt, rånngalt; till RÅNE, sbst.1, l. det ord som antagits ingå ss. förled i RÅNBOCK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (far)galt, orne. Om Fargalten eller Rungalten. Broman Glys. 3: 188 (c. 1730; rubrik).

 

Spalt R 3650 band 23, 1961

Webbansvarig