| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅS rå4s, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (SDS osv.), äv. (tillf.) -er32 (Wåhlin (1916)); äv. (mera tillf.) RÅSA rå3sa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (ngt som är upplagt i en) långsmal hög l. sträng. Vårsäden lades i en hög råsa längs logans mitt. Neander 70År 135 (1929). (Betupptagningsmaskinen) rensar betorna och avlämnar dem .. i råsar. SDS 1947, nr 16, s. 13.
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om rad l. kvarter av stolar l. bänkar i kyrka. Stora Råsen Qwinfolkestohlar. Wåhlin YstadMariaK 59 (i handl. fr. 1689). Bänkkvarter eller s. k. råser. Därs. (1916). — jfr KVINNFOLKE-, MANFOLKE-RÅS.
Spalt R 3652 band 23, 1961