Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅT rå4t, äv. RÅTT, sbst.1 (numera bl. ngn gg i bet. 2, ss. förled i ssgr rot3~), l. ROTT, sbst.3 (numera bl. ngn gg i bet. 2, ss. förled i ssgr rot3~), n. (PPGothus osv.) ((†) r. l. m. HdlCollMed. 20/12 1745); best. -et.
Ordformer
(rot 1618—1652. rott 1602—1749. råt 1593—1899 (: råtmalmen). rått 1590—1952 (: råttvacka))
Etymologi
[sv. dial. råt; jfr d. råd, nor. rådd, nor. dial. rot, nyisl. rot, eng. rot; bildat till det starka verb varav RUTTEN är p. pf. — Jfr RÅTAS, RÅTIG, RÖTA, komma att ruttna o. d.]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ngt ruttet l. ruttnande; var l. liknande utsöndringar i infekterade sår l. bölder o. d. Råttet aff Böldarna. PPGothus Und. Ee 3 b (1590). Vthkramma, eller tryckia råtet vthur såret. Linc. Ff 5 a (1640). Mycken Råt i ögne-nästen. HdlCollMed. 20/12 1745. Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
2) allmännare, om bärg(art) l. smälta (av järn o. slagg) o. d. som befinner sig i ett löst l. smuligt l. sönderfallande tillstånd; ss. förled i ssgr.
Ssgr (jfr röta, sbst. ssgr): (2) RÅT-BÄRG. (numera mindre br.) bärgv. om vittrat bärg l. lös(a) bärgart(er) som vid brytning lätt smulas sönder. Rinman 1: 544 (1788). —
(2) -FLÖTS. (†) lös o. smulig flöts. Rinman 2: 463 (1789). —
(1) -FULL. (†) om sår: full av var, varig. IErici Colerus 2: 55 (c. 1645). —
(2) -HUGGARE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) metall. arbetare i välljärnsvärk med uppgift att vid smältornas hopslagning hugga bort otillräckligt färskade, slaggbemängda partier av smältorna. JernkA 1883, s. 371. —
(2) -KLYFT. (†) mindre spricka l. rämna i ett bärg, innehållande endast lös(a) bärgart(er); jfr klyfta, sbst.1 3 b. Rinman 1: 989 (1788). —
(1) -KOJA, r. l. f. (†) eländig l. fallfärdig koja; jfr röt-koja. Unge Dal. 25 (1831). Denna ”råtkojan” (är) snart så pass, att hon ramlar ner, och då sitta vi på bara marken. Wetterbergh Penning. 420 (1847). —
(2) -MALM. (numera knappast br.) bärgv. om lös o. lätt sönderfallande alunskiffer av låg kvalitet. TT 1899, K. s. 59. —
(2) -SKÖL. (numera föga br.) bärgv. bred, lös sköl l. släppa innehållande ”råtbärg”; jfr röt-sköl. Rinman (1789). jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941). —
(2) -SLI. (†) ”sli” av lös o. sönderfallande konsistens. Rinman 2: 668 (1789); jfr -sköl. —
(2) -VACKA, r. l. f. (numera knappast br.) bärgv. råvacka; jfr rök-vacka. SvUppslB 23: 784 (1935). 2SvUppslB (1952). —
(1) -ÄGG, n. [sv. dial. råtägg] (†) ruttet ägg; jfr röt-ägg. Broman Glys. 3: 170 (c. 1730).

 

Spalt R 3652 band 23, 1961

Webbansvarig