| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄFSOR räf3sor2, sbst. pl.; best. -na.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på åker sammanräfsade strån, räfs (se d. o. 2). Den som kör håller i .. (släpräfsans skaft), och så snart pinnarne blifvit fulla af räfsor, så lutar han skaftet ifrån sig. Brauner Åker 181 (1752). Arrhenius Jordbr. 3: 385 (1861).
Spalt R 3742 band 23, 1961