| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNNSTEN rän3~ste2n, sbst.2, förr äv. RÄNNESTEN l. RÄNNOSTEN, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar (OPetri Kr. 331 (c. 1540: rennestenanar, pl. best.), SthmSkotteb. 1549, s. 232, osv.) ((†) -er G1R 11: 338 (1537), L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623)).
1) (numera nästan bl. i fackspr.) sten med däri upphuggen ränna (avsedd till avloppsledning); huggen sten avsedd att utgöra en del av en rännsten (i bet. 2); äv. i utvidgad anv., om liknande del av en rännsten (i bet. 2) av annat material (t. ex. cement); äv. koll. OxBr. 12: 226 (1624). 10 Alnar Ränstenar. OrdnLilleTull. 1638, s. B 4 b. I Huset N:o 154 vid S:t Paulsgatan .. finnes en Mangel, samt Ränsten, till salu. DA 1808, nr 115, Bih. s. 2. TeknVet. VoV. 2: 294 (1928; om huggna l. gjutna stenar).
2) öppen avloppsledning för (rägn)vatten o. orenlighet o. d., bestående av en ränna vars sidor o. botten utgöras av sten; äv. i utvidgad anv., om liknande avloppsledning som helt l. delvis är av annat material (t. ex. cement); jfr 3.
a) öppen avloppsledning i det fria (i sht till tjänst för renhållningen på gata l. torg o. d.); numera vanl. om sådan avloppsledning utmed kanten av en trottoar (ofta utformad av den del av gatans osv. körbana som är närmast trottoarens kantstenar). Itt sätt, hvar the fattige .. (i Sthm) kunne besörgda warda, att the icke hereffter som her tiil skulo liggia i portar oc rennostener. G1R 11: 338 (1537); jfr γ. OPetri Kr. 331 (c. 1540). De tvärt öfver Gatorne löpande Rännestenar, måste för all ting vara af breda Gatustenar. PH 2: 1279 (1736). Gatorna (i Cadiz) voro med kullrig sten lagde, och rännstenen mitt uti, upfyld med orenlighet af frucktskaler och annat. Osbeck Resa 17 (1751, 1757). Kring komposten anbringas en stenlagd rännsten, som ställes i förbindelse med en tunna för upptagandet af det vatten, som komposten icke förmår binda. Abelin MTr. 35 (1902). Han slängde just cigarrettstumpen i rännstenen. Aronson Medalj. 184 (1935). — jfr SIDO-, TVÄR-RÄNNSTEN. — särsk.
α) (numera bl. tillf. i skildring av ä. förh.) i uttr. som ange att ngn icke överskridit (resp. ålägges att icke överskrida l. bära ngt över) den (l. de) rännsten(ar) som är(o) närmast hans bostad l. närmast den plats där han bör uppehålla sig. Tee .. dömde .. (den anklagade) biltogan för tett han (dvs. en avliden person) stunghen war innan sin rennesten. JönkTb. 132 (1536). Willem schal .. blif[u]a i sitt hus och ingestedz vtgå vtoff[ue]r sine re[n]ne stener, till thesz hans räkenschap är giord. 2SthmTb. 7: 126 (1584). Bleff afsagt att Lÿzebet må niuthe borgenn och blifue in i sitt hus och innthet gå öfuer rännesthenen till nästhe rådstugedagh efter påske. 3SthmTb. 2: 232 (1599). Ambrosiani SvSkråämb. 121 (i handl. fr. 1662).
β) (numera bl. tillf. i skildring av ä. förh.) i uttr. som ange att ngn betett sig olämpligt l. brottsligt gm att överskrida l. tvinga en annan att överskrida flera rännstenar. Han hade först öffwerfallitt honom medh en hoop skellordh och sedenn fulfölgdt honom öffwer någre rennestener hem till hans herberge. 2SthmTb. 8: 218 (1590). Han (hade) uti vredes mod, sprungit ur sitt huus öfver åtskillige Rännestenar och in i hennes Quarter. VRP 5/7 1731.
γ) med tanke på rännstenen ss. en plats där en avsigkommen l. berusad person hamnat l. riskerar att hamna; stundom övergående i bildl. anv., ss. beteckning för elände l. avsigkommenhet l. en plats för moraliskt förfall; jfr δ. (Drinkare) liggia på Gator i hop, upsupandes Olia af Ränsten. Warnmark Epigr. L 3 b (1688). Här ligger jag i rännsten och betraktar / Mina gamla skor. Bellman (BellmS) 1: 61 (1768, 1790). Drucken man gör ingenting rätt, utan då han lägger sig i rännstenen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Betjentätten .. vinner lagrarne i en rännsten och slutar i ett fängelse! Strindberg Julie 71 (1888); jfr δ. Så står det till med vår egen lilla tidskriftsflora. .. Den blommar litet för nära rännstenen. Zetterström Dag 140 (1946).
δ) med tanke på rännstenar ss. karakteristiska för stadsbebyggelse; ofta i uttr. där staden jämföres med landsbygden; särsk. med tanke på liv som leves på l. vid en stads gator (särsk. av den fattigare stadsbefolkningen; jfr γ). JERydqvist (1833) i 3SAH LVII. 3: 156. För att ej finna behag .. (i att en vacker sommardag vandra i skogen) måste man vara född och uppfostrad i eller helt nära rännstenarne. HLilljebjörn Hågk. 2: 84 (1867).
ε) mer l. mindre bildl. (jfr γ). Den frossarn magen, / Som kroppens rännsten är. Hagberg Shaksp. 1: 104 (1847). Strindberg RödaR 241 (1879).
b) (numera bl. tillf.) öppen (l. av galler täckt) avloppsränna i golv; äv. om avloppsränna för avledande av orenlighet l. köksavfall o. d. från ett hus. Rennestehenen vthur sa[m]me husz må .. haf[u]e stedz sett vtlop igenom the tompter, som th[et] want er. 2SthmTb. 4: 118 (1570). En stoor Trää lucka för Rensteen i stora kiöcket. HovförtärSthm 1690 A, s. 1821. Rännstenarna (i mejerier) utmynna i små golfbrunnar .. nära en yttervägg och äro täckta med galler. LB 3: 680 (1906). — jfr KÖKS-RÄNNSTEN.
3) [jfr 2] sjöt. ränna på fartyg för bortledande av vatten; dels om sådan ränna i slaget på järnfartygs lastrum (i vilken kondensat o. läckvatten samlas för att pumpas bort), dels om sådan ränna på däck längs fartygets sidor (dit vatten rinner från däcket o. varifrån det rinner ut genom spygatt i fartygssidan). Rännstenarne undersökas (av en karantänsläkare). Stenfelt Skepp. 60 (1903). Är däcket träklätt, anordnas vanligen bordvarts en rännsten. Nilsson Skeppsb. 150 (1932). SohlmanSjölex. (1955).
(2, 3) -BOTTEN. botten i rännsten; i fackspr. stundom äv. om sten avsedd till botten i rännsten. Palmberg Hels. 74 (1889). För Malmö stads räkning infordras anbud å .. (bl. a.) 2,000 sträckmeter rännstensbottnar. SDS 1899, nr 131, s. 1. —
-BRUNN. tekn. brunn i rännsten, avsedd att leda vatten o. orenlighet från rännstenen till en underjordisk avloppsledning, kloakbrunn. 2UB 1: 500 (1898). —
-BÖRS. [efter amerik. eng. curb, eg.: kantsten på trottoar] (om nordamerikanska förh.) börs för sådana värdepapper som icke äro noterade på den officiella börsen (o. som urspr. såldes o. köptes på gatan utanför börsbyggnaden). HandInd. 507 (1926). —
(2, 3) -FLÖDE. flöde i rännsten; äv. bildl., om moraliskt l. estetiskt lågtstående litteratur l. uttalanden (jfr rännsten, sbst.2 2 a γ, δ). SvLittFT 1835, sp. 2 (bildl.). —
(2 a, b) -JÄRN. (†) om galler l. lucka av järn över rännsten l. avloppsränna. BoupptSthm 1679, s. 655 b (bland husgeråd). (En byggmästare bör ha kännedom) Om Ränstens Järn, hvar de böra tillåtas eller ej. Carlberg SthmArchitCont. H 2 a (1740). —
(2 a γ, δ) -KULT. (tillf.) om dyrkan av det moraliskt o. estetiskt lågt stående. CDafWirsén i PT 1881, nr 248 A, s. 3. —
-LUFT. luft i närheten av en rännsten, stadsluft; jfr rännsten, sbst.2 2 a δ. Strindberg Giftas 2: 166 (1886). —
-PLOG. (förr) snöplog varmed rännstenar befriades från snö för att vid töväder kunna ge fri passage åt smältvattnet. VL 1908, nr 70, s. 5. —
(2, 3) -SKVAL. skvalande av rinnande vatten i rännsten; äv. bildl., om ström av ngt moraliskt l. estetiskt lågtstående (jfr rännsten, sbst.2 2 a γ, δ). Först strömmade oaflåteligen ett rännstens-sqval af vaudeviller ur åkardrängens mun. Törneros Bref 1: 80 (1825). —
(2 a δ) -SLICKARE. (†) nedsättande benämning på person som håller till på gatorna. Schwartz Pos. 35 (1863). —
(2 a δ) -UNGE. [jfr eng. gutter child] (vard.) barn som växer upp (bland den fattigare befolkningen) i en stad (i sht i en storstad); gatpojke; äv.: person som vuxit upp (bland den fattigare befolkningen) i en (stor)stad, infödd (stor)stadsbo; särsk.: infödd stockholmare (äv. i uttr. Stockholms rännstensunge). Weste (1807). ”Rännstensungen” — så kallade provinsen hufvudstadsbefolkningen (på 1860-talet). Strindberg Fjerd. 28 (1877). Epitetet ”Stockholms rännstensunge”. Linder Tid. 134 (1924). Den riktige stockholmaren, han som med full och stolt rätt kan kalla sig rännstensunge, måste ju enligt hävd och tradition vara född inom Staden mellan broarna. SvD 10/6 1934, Söndagsbil. s. 1. Jag kan tyvärr inte skryta med att ha varit nå’n rännstensunge. Jag kommer från en helt vanlig borgerlig familj. SvD(A) 1943, nr 184, s. 10. —
(3) -VINKEL. sjöt. på fartygs däck: vinkeljärn som bildar rännstenens kant inåt fartyget. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(2 a ε) -VÄXEL. [anledningen till benämningen är att växlarna endast äro gångbara i hemlandet, dvs. icke gå över vatten] (†) egen (se d. o. 1 e γ) växel. Carlén Handelsspr. 60 (1860). —
(2 b) -ÖPPNING. (numera bl. tillf.) öppning (i hus) för avloppsränna för slask o. d. (Varulven) kan .. komma in i huset genom kökets rännstensöppning. Wigström Folkd. 1: 105 (1880).
Spalt R 3931 band 23, 1961