Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄS rä4s, n.; best. -et; äv. (i Finl.) RÄSA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(res 1935. räs 1650 osv. resa 1926. rääs 1646—1662)
Etymologi
[sv. dial. räs, res, sv. dial. (Finl.) räso; jfr nor. dial. ras; sammanhörande med sv. dial. räsa resp. nor. dial. rasa, skrapa fjäll av fisk o. d., samt d. (dial.) ræse, röka l. rosta (fisk); av omtvistat urspr.]
(i sht i Finl.) innanmäte i fisk, fiskavfall, fiskråk; äv. om sälkött. Alla (sälar) gifs med hudar och rääs (ss. tionde). Murenius AV 140 (1646). Då får ni väl äta strömmingen med räs å allt. Rönnberg Brovakt. 145 (1904). Smeds Malaxb. 382 (1935; om sälkött). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958). — jfr FISK-RÄS.

 

Spalt R 3966 band 23, 1961

Webbansvarig