| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTESNÖRE rät3e~snö2re l. ~snœ2re, förr äv. RÄTTSNÖRE l. RÄTTOSNÖRE, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. RÄTTESNOR, f.
1) (numera bl. mera tillf.) snöre l. lina som (gm att spännas l. sträckas rakt resp. rak) användes ss. hjälpmedel för att erhålla en rak l. lodrät l. vågrät linje l. för att ordna l. placera ngt i rät linje o. d.; äv. i bild (jfr 2); jfr RIKT-SNÖRE o. RÄTTE-TRÅD (se RÄTTA, v.2 ssgr). VarRerV 39 (1538). Iagh skal göra domen til itt rettesnöre, och rettferdighetena til een wijgt. Jes. 28: 17 (Bib. 1541; Luther: richtschnur); jfr 2. Mwrmästaren murar effter rättesnöret, och blywågen. Schroderus Comenius 526 (1639). (Lat.) Gruma vel Groma .. (sv.) rättesnöre, Landmätares instrument. Cellarius 83 (1729). En såningsman, som sår sin sådd utefter ett rättesnöre. Wägner ÅsaH 313 (1918). — särsk. (†) om vart o. ett av ett antal snören som vid solvning användas för sammanhållande i rät linje av de till vart särskilt skaft hörande solven o. som på vardera sidan fästes vid en pinne l. en list med ett antal för snörena avsedda hål. Ekenmark Hb. 140 (1820). Dens. Lb. 21 (1847).
2) bildl., om ngt som ngn l. ngt rättar sig efter (l. som ngn har att l. kan rätta sig efter) (se RÄTTA, v.2 9); i sht om ngt som tjänar ss. norm l. förebild l. (väg)ledning för ngns handlande l. tänkande (t. ex. lag l. befallning l. föreskrift l. princip o. d.); stundom: måttstock (vid bedömning av ngt); äv. om person: föredöme. Ha l. ta(ga) ngt till (förr äv. för) rättesnöre (för sina handlingar). Vara l. tjäna l. lända ngn till rättesnöre. RA I. 3: 84 (1593). (Vi) wele hafwa Sweriges beskrefne Lag, men enkannerligen Norrköpings Beslut och denna wår Förordning, Fäderneslandsens nytta och wälfärd för wårt rättesnöre. HC11H 10: 227 (1655). Man .. (måste känna till) de märken på Landet som blifver rättesnöret för ens in eller utsegling. Montan Segl. 22 (1787). (Latinets) egenskap att vara ledning och rättesnöre för modersmålet. TLär. 1846—47, s. 71. (Almqvist måste,) efter vanligt rättesnöre, dömas osedlig till sina åsigter. Lysander Almqvist 139 (1878). Det förefaller mig som om man vis à vis accidensutstyrseln alltför mycket tar bokutstyrseln som rättesnöre. NordBoktrK 1912, s. 362. Akademiens auktoritativa rättesnöre. FinT 1955, s. 455 (om Svenska Akademiens ordlista). (Vi pappor) tror att vi är våra barn till lysande exempel och rättesnören. Mannheimer InteTv. 35 (1958). jfr: Then helige skrifft är såsom itt rättesnöre och enn pröffuesteenn till alla skriffter. KOF 1: 195 (1575); jfr 1. jfr (†): Ed. K. Maj:ts .. Gudaktighet (är) dem (dvs. undersåtarna) .. til et högt efterdöme, och et lefwandes rättesnöre af en rättsinnig och nitälskande Gudsfruktan. HC11H 4: 173 (1689). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) ss. huvudord till gen.-attribut betecknande det som utgör ett rättesnöre. Döma om alla vppenbaringar, effter Gudz ordz rettesnöre. PErici Musæus 1: 82 b (1582). Allt det som finnes hos .. (de oomvända) är orätt och emot Guds Lags rättesnöre stridande. Schartau UtkPred. 1: 41 (1824).
b) (†) i uttr. rättesnöre (till) att göra ngt, rättesnöre när det gäller att l. i fråga om att göra ngt. Then helga skrift .. är .. ett rättesnöre till att döma, åtskillia och förekomma all tvist uthi religionen. RA I. 3: 87 (1593). FoU 16: 190 (1753).
c) (†) i uttr. ställa sig ngt till rättesnöre, ha l. ta ngt till rättesnöre. Landzhöfdingen (bör) fölliande stycker .. sigh till rättesnöre .. ställa. LReg. 318 (1687).
d) (†) i uttr. veta sitt rättesnöre, veta vad man har att rätta sig efter. Hwar och en af them må wetta sit rättesnöre och icke falla then andra i hånda wercket. Gustaf II Adolf 45 (c. 1620).
Spalt R 4169 band 23, 1962