RÄTTFÄRDNING, r. l. f.
Ordformer
(äv. -ferd-. ret- 1541. rät- 1528. rätt- 1628—1753)
Etymologi
[efter mlt. rechtverdinge (motsv. holl. rechtvaarding, rechtveerding), sannol. bildat gm kontraktion av ett regelbundet bildat vbalsbst. (motsv. holl. rechtvaardiging) till rechtverdigen (se RÄTTFÄRDIGA), möjl. dock bildat ss. vbalsbst. till en kontraherad form av d. o. (motsv. ä. d. retfærde, mnl. rechtverden)]
(†) rättfärdiggörelse. (Kristus), then for woro synder skul war dödadher, och vpstodh jghen aff dödha för wåra rätfärdning skul. OPetri 1: 378 (1528). Schultze Ordb. 1053 (c. 1755).
Spalt R 4179 band 23, 1962
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se