Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖDA rø3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(röda 1943 osv. rös- i ssg 1896 (: röslängder, pl.) osv.)
Etymologi
[sv. dial. röda, röa; jfr fnor. ræða i ssgn hjalmræða, stång använd vid uppsättning av tak över hö l. otröskad säd (nor. dial. røe); till roten i ROA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt etnogr.) (vanl. vågrätt anbragt) stång l. slana (i inhägnad l. hässja o. d.) bestående av (kvistad, okluven l. kluven) gren l. stam av löv- l. barrträd; särsk.: hässjestång. Levander DalBondek. 1: 243, 254 (1943). jfr LandsmArkFrågel. 25: 22 (1929).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt etnogr.): A: RÖD-GÅRD. enklare inhägnad bestående av i marken fastsatta störar mellan vilka gå ett l. flera rödvarv. Levander DalBondek. 1: 177 (1943). —
-LÄNGD. (röds- 1896 osv.) om rödas längd; äv. i utvidgad anv., om den mängd hö som rymmes mellan två stolpar i en hässja, golv. SDS 1896, nr 346, s. 3 (från Hälsingl.). —
-VARV. om rad av rödor (runt inhägnad). Levander DalBondek. 1: 244 (1943).
B: RÖDS-LÄNGD, se A.

 

Spalt R 4303 band 23, 1962

Webbansvarig