| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖRA rö3ra2 l. rœ3ra2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. (nästan bl. i bet. 2 a α) -or.
(utom i vissa, till 2 a α hörande ssgr numera bl. ngt vard.)
1) [vid nutida anv. uppfattat ss. bildl. anv. av 2] kaotisk l. förvirrad rörelse l. händelseutveckling; sammanfattningen av en mängd oordnade l. förvirrade l. trassliga rörelser l. händelser l. förhållanden, virrvarr; äv. om det tillstånd som utmärkes av sådana rörelser osv.: villervalla, oreda, kaos; jfr 2 b. Ifrån then tijden (när hertigen av Guise började angripa hugenotterna) wändes vthi Franckrijke all ting vthi een rööra. Brask Pufendorf Hist. 222 (1680). (Det) hade blifvit ett faseligit oväsende, röra och förstöring af, om icke de Befallande hade lagt sig med makt emellan till att hägna de förolämpade oskyldige. Eneman Resa 2: 90 (1712). Du tycks ha ställt till en skön röra åt dig. PT 1907, nr 65 A, s. 3. Då vi skötte om detta hus tillsammans var allt en ryslig röra före jul, men en glad, en förhoppningsfull röra. Wägner Namnlös. 175 (1922); jfr 2 a. jfr (†): Här bliffwer en ondh röra (om kungens drabanter enligt hans befallning skola döda de fångna herrarna). Hund E14 442 (1605).
2) samling l. hopgyttring l. massa av olika föremål l. varelser som äro blandade om varandra utan någon ordning l. reda l. huller om buller l. som befinna sig i en oordnad, förvirrad rörelse o. d., gytter, virrvarr o. d.; äv. abstraktare, om det oordnade tillstånd som utmärker en sådan samling osv.
a) om (tillstånd som utmärker) sådan samling osv. av konkreta föremål l. varelser o. d. Här skulle I ha sedt en obeskriflig röra / Af fotfolk, rytteri och them som wagnar kiöra. Kolmodin QvSp. 1: 232 (1732). Den mängd af kroppar i en hisklig röra, / Hvarmed det vida fältet var betäckt. Kullberg Ariosto 2: 176 (1865). De föllo (vid trafikolyckan) i en enda röra, såväl motorcykeln och dess passagerare som cyklisten. SvD(A) 1934, nr 250, s. 24. (Han) kastade .. sig över röran av papper i sina skrivbordslådor. Siwertz Fribilj. 121 (1943). På golvet låg kläderna slängda i en enda röra. Andersson VarfBlom. 230 (1947). — särsk.
α) för särskilt ändamål av olika ingredienser hoprörd blandning l. massa, för användning t. ex. ss. maträtt l. foder; i fråga om maträtt stundom nedsättande. Lägg Fåårsteeks Safft på en Tallrick, som är diup, och lät den värmas, slå där uthi friska Ägg, laga den väl med Salt, Muskot, Citron-safft, rör omkring öfver Elden, så blijr där af en röra. Rålamb 14: 83 (1690). Et litet tråg med röror, som kycklingen skulle hafva til mat. Sahlstedt SagTupp. 16 (1758). Och maten se’n (på sjukhusen)! Gud låte mig aldrig bli tvungen att äta så’na röror! Zeipel Set. 3—4: 113 (1847). Runeberg 6: 13 (1862; om färgblandning). Först åt jag oliver, sallader och härliga röror från det rullande smörgåsbordet. Lilliehöök MaryAnne 92 (1933). — jfr DEG-, HÖNS-, KLI-, MJÖL-, SVIN-, ÄGG-RÖRA m. fl.
β) (numera i sht i vissa trakter) sörja, slam, dy o. d.; jfr MÖRJA, sbst. Ett lijm, en slijm, ell’ annan seger röra. Brenner Dikt. 2: 114 (1717). Med jörm menas en smutsig röra, t. ex. gyttjeblandat vatten. Västerb. 1941, s. 136.
γ) mer l. mindre oeg., om blandning av folkslag l. raser l. samhällsklasser o. d. Lundberg Paulsson Erasmus 112 (1728). Den verld, som ni kallat för vår — / .. Med sin otäcka röra af klasser och stånd / Om hvarandra. Wennerberg 1: 113 (1881). Här (i Amerika) bildade de många folkslagen en enda röra. Moberg Invandr. 14 (1952).
b) om (det tillstånd som utmärker en) sådan samling av mer l. mindre abstrakta ting; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1. Här är af nöjen en röra. Bäckström Dikt. 91 (1870). I regel är kompositionen öfverlastad och oöfverskådlig, isynnerhet Cosimo Rosellis och Pier di Cosimos, hvilkas bilder värka såsom en enda röra. Schück Rom 2: 126 (1914). En röra av kötteder, omfamningar, plåtdunkar, danska skallar och blodviten vältrade ut (genom dörren). Siwertz Låg. 91 (1932); jfr a. Jag (byggde) upp en föreställning om kvinnans makt i äktenskapet och i världen. Den var en röra av sant och falskt, mest falskt. Wägner Genomskåd. 133 (1937). — särsk.
α) i fråga om oredig hopblandning l. sammanställning av språkliga element l. ord l. tankar l. oredig l. virrig framställning l. oredigt l. virrigt sätt att tänka o. d.: mischmasch, sammelsurium; ngt virrigt l. oredigt; oreda. Rudbeck Atl. 2: 76 (1689). Det (blir) bara röra, / När jag min Skrif-konst öfva vill. Sahlstedt CritTuppSag. 3 (1759). Hans reservation innehöll en röra af de oförenligaste påståenden. Malmström Hist. 6: 148 (1877). Slå upp i en sådan där versbok — modern-realistisk-pessimistisk .. och läs .. all den där röran, som varken är romantik eller realism eller mystik eller materialism. Fröding ESkr. 2: 24 (1891). KyrkohÅ 1935, s. 286. — jfr ORD-RÖRA.
β) (numera föga br.) i uttr. hela röran, övergående i bet.: ”hela klabbet”, ”hela bråten”, alltsamman. Eneman Resa 1: 104 (1712). Han läste att svenska kvinnoemancipationens öfverste prästinna slungat hela röran i golfvet, då hon upptäckt att det var galenskap (att arbeta för kvinnans jämställdhet med mannen). Strindberg GötR 241 (1904).
Spalt R 4469 band 23, 1962