Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖSTE, sbst.4, n.; best. -et; pl. -en (Salander); l. RÖST, sbst.6, n.; best. -et.
Ordformer
(röst 1747. röste 1746—1775. röstet, sg. best. 1852)
Etymologi
[sannol. ombildning av l. sidoform till ROST, sbst.3 (jfr fd., ä. dan. o. dan. dial. røst, rost, rist, lt. röst, rost, rist); i bet. 2 sannol. påvärkat av (l. delvis möjl. utgående från) RÖSTE, sbst.3]
(†)
1) om fyrfat; jfr ROST, sbst.3 1. På röstet i spiseln låg en hög glödande kol. Callerholm Stowe 436 (1852; eng. orig.: brazier).
2) ställning l. gallervärk (av trä); jfr ROST, sbst.3 3. Dähnert 253 (1746). Neder uti, en half aln eller 3/4 ifrån botten (av en iskällare) sättes et röst af trä, hvaruppå Isen eller snön lägges, och hvarigenom det smälta vattnet kan utsila sig. VetAH 1747, s. 207. Desse bollar (som formats av söndermald vejde) lägger man på vissa rösten, eller plat upreste korg- och sprötebänckar, at torkas i solen. Salander Gårdsf. 329 (1758). Wallenberg (SVS) 2: 479 (1775).

 

Spalt R 4593 band 23, 1962

Webbansvarig