Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖTE rø3te2, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. röte; till sv. dial. rot(e), n. (se ROTE, sbst.3)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av kluvna stänger l. av bräder bestående underlag för taktäckningsmaterial (halm l. näver o. d.). (Ladutaken) bestodo .. av halm (råghalm), utbredd på ett röte av små kluvna vedstammar. Nordström Luleåkult. 173 (1925). NorrbHembSkr. 1: 606 (1928).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÖT-BRÄDA, r. l. f. [sv. dial. rötbräda] bräda som ingår i underlag för taktäckningsmaterial. NorrbHembSkr. 1: 606 (1928). —
-TAK. röte. Carlsson GlestGård. 72 (1943).

 

Spalt R 4610 band 23, 1962

Webbansvarig