Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAGAPENUM sag1ape4num l. 1032, n.; best. -net l. -numet, äv. i best. anv. utan slutart.; äv. (i sht ss. förled i ssg) SAGAPEN sag1ape4n, n.; best. -et. Anm. I ä. tid användes ordet äv. med lat. böjning. BOlavi 118 a (1578: Sagapeni, gen. sg.).
Ordformer
(sagapen 1871. sagapen- i ssg 1855 (: Sagapengummi) osv. sagapenum 1578 osv.)
Etymologi
[jfr t. sagapenum, sagapen, eng. sagapenum, ä. eng. äv. sagapen(e), fr. sagapenum, sagapénum; av senlat. sagapenum, sagapenon, av gr. σαγάπηνον]
(numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.) gummiharts som utgöres av den (till en mjuk massa av sammanklibbade bruna droppar) stelnade mjölksaften av främreasiatisk(a) växt(er) av släktet Ferula Lin. (sannol. Ferula persica Willd. o. F. Szoviliana DC.) o. som förr användes ss. läkemedel. BOlavi 142 b (1578). Sagapenum nyttjas i medicinen; men begynner afläggas såsom mindre verksamt än g(ummi) ammoniacum och galbanum. Berzelius Kemi 5: 587 (1828). Sagapenum .. kommer så gott som aldrig till Europa. Kjellin (1927). VaruhbTulltaxa 1: 59 (1931).
Ssg: SAGAPEN-GUMMI. [jfr t. sagapengummi] (numera nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.) sagapenum. Åstrand (1855). VaruhbTulltaxa 1: 59 (1931).

 

Spalt S 125 band 24, 1963

Webbansvarig