| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAKLIG sa3klig2, adj. -are. adv. -T.
(Sv.) Saklig .. (t.) sächlich .. (lat.) causarius. Schultze Ordb. 3968 (c. 1755; angivet ss. föråldrat). (Lat.) Realis .. (sv.) Werkelig, sakelig. Ekblad 317 (1764).
1) (numera i sht i fackspr.) som utgöres av (l. framträder i form av l. tillhör l. har avseende på) sak (se SAK, sbst. 6, 11) l. saker, särsk. i motsats till dels person(er), dels ngt ideellt o. d., real (se REAL, adj.2 1); stundom: materiell, konkret. (Revers o. icke växel måste användas) Då säkerheten för lånets återbetalande är af saklig beskaffenhet, s. k. realsäkerhet, t. ex. i form af hypotek eller pant. Fliesberg Handel. 60 (1891). Sakförsäkringen .. åsyftar att bereda ersättning för ekonomisk förlust till följd af att sakliga förmögenhetsföremål (fast eller lös egendom) .. drabbas af någon materiell skada. EkonS 2: 666 (1902). Det var livsmysteriet i saklig projektion — det röda hämoglobinet självt, källan till människans blinda och tyranniska drifter. Ruin SjunknH 257 (1956). I utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. ..; dels om person, dels om ngt sakligt. SAOB R 467 (1956).
2) som gäller l. hänför sig till (föreliggande l. relevanta) sakförhållanden l. konkreta fakta, reell (se REELL, adj. 5); stundom liktydigt med: verklig, egentlig; stundom motsatt: formell; särsk. ss. adv.: i sak (se SAK, sbst. 9 e); jfr REAL, adj.2 3, o. SAK, sbst. (6 o.) 9. Saklig .. (dvs.) Som angår sak. Dalin (1854; angivet ss. nytt ord); möjl. till 1. Att de unga .. skulle .. låta personliga tycken gälla lika mycket som sakliga skäl .. var icke mycket att undra på. Wennerberg 2: LXXXXII (1882). Vi hafva ansett dessa sakliga upplysningar nödiga för dem, hvilka på afstånd vilja opartiskt pröfva valets innebörd. SDS 1886, nr 458, s. 2. Högsta domstolen (har) icke funnit sig böra ingå i någon saklig pröfning, utan blott vitsordat, att de tre alternativen äro .. tillfredsställande i formelt afseende. VL 1893, nr 71, s. 2. Tanken på att skydda den framtida generationen .. utgjorde det sakliga motivet till lagstiftningens ingripande (på arbetarskyddets område), medan den formella motiveringen låg i betonandet af (osv.). EkonS 2: 569 (1901). De sakliga motsatserna inom partiet äro för ögonblicket inte framträdande. Wigforss Minn. 2: 143 (1920). Sakligt kan man invända, att (osv.). Östergren (1937).
3) om framställning l. bedömning l. värdering l. syn på ngt l. kritik o. dyl. l. person med avs. på (det sätt som utmärker) hans framställning osv.: som är baserad på föreliggande, relevanta fakta l. omständigheter (o. icke är påverkad av subjektiva synpunkter l. omdömen o. d.) resp. som (i ett enskilt fall l. i allm.) utmärkes av en sådan framställning osv.; som håller sig till sak(en); objektiv; stundom liktydigt med: vederhäftig, realistisk, nykter, oromantisk; äv. i överförd anv., t. ex. om tonen l. stilen i en sådan framställning l. tid som utmärkes av sådan syn. VL 1892, nr 272, s. 4. Sitt egentliga, så att säga naturliga, område har normalprosan i rent saklig framställning, som vänder sig endast till läsarens förstånd, och där hvarken författarens eller läsarens personliga känslor direkt framträda eller anslås. Cederschiöld Skriftspr. 320 (1897). Kritiken hos oss är .. icke alltid saklig, (utan) ofta personlig och politiskt färgad. PT 1915, nr 122 A, s. 3. Den nya tiden med dess torra, sakliga syn på livet. Hedin Jehol 210 (1931). Vad säger årets ”sakliga” student med sin inställning på en skarp livsspurt om 1840-talets romantiska skönande? DN(A) 1934, nr 127, s. 13. Jag säger mig nyktert och sakligt att sanningen .. är denna, att (osv.). Lidman Blodsarv 310 (1937). Hedberg VackrTänd. 137 (1943; om ton i yttrande). Till sin läggning var han saklig utan att vara kärv och påstridig. Aronson SångPolstj. 91 (1948). LundagKron. 4: 321 (1957; om tid). — jfr O-SAKLIG. — särsk.
a) i sht estet. i fråga om konstnärligt framställningssätt: som utmärkes av ett objektivt o. realistiskt avbildande av verkligheten. (Målaren) Otte Sköld, som redan 1921 hade sin sakliga stil utbildad. OoB 1928, s. 203.
b) i överförd l. bildl. anv.: som kommer ngn att se ngt l. ngt att framträda på samma sätt som i saklig framställning l. vid en saklig bedömning l. dyl. Han hade totalt tappat vetenskapens objektivt sakliga glasögon. Asplund Stud. 87 (1912). De stodo åter ensamma i det fördömt kalla, sakliga ljuset. Blomberg Pass. 117 (1934).
c) (tillf.) om skötsel, övergående i bet.: sakkunnig, riktig, rätt. Trots noggrann och saklig skötsel måste man ständigt vara beredd på att krukväxterna kan angripas av parasiter. Ekbrant VVRumsv. 39 (1955).
4) (i sht i fackspr.) i fråga om arkitektur, möblering, möbel o. d.: som främst är inriktad på resp. utformad med tanke på användbarheten l. ändamålsenligheten, funktionell. Rummet är sakligt och trevligt möblerat, det är ljust, luftigt och bekvämt. SDS 1930, nr 218, s. 6. Specialavdelningen för de nya sakliga möbeltyperna. Form 1949, Omsl. s. 38.
5) [jfr t. sächlich] (†) i fråga om ett ords genus: neutral (se d. o. I 1 a). Broocman SvSpr. 21 (1810). Substantiverna eller Tingorden äro .. i anseende till Könet (Genus) af tre slag: manliga, qvinliga och sakliga. Svedbom Satsl. 36 (1843).
Spalt S 185 band 24, 1963