| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAKRAMENTSKAD sak1ramän4tskad, i Sveal. äv. 1032, l. SAKRAMENSKAD -män4skad, i Sveal. äv. —32, p. adj.; adv. -AT. Anm. Ss. adj. i obest. anv. o. ss. adv. användes äv. formen -ade [jfr motsv. anv. av sakramentska, sakramenske (se SAKRAMENTSK)]. Bellman SkrNS 1: 93 (c. 1770; ss. adv.). Almqvist DrJ 459 (1834; ss. adj.), Nordström PatrFörl. 34 (1933; ss. adj.).
(vard.) förbaskad (se FÖR-BASKA 2 a, c); förbannad (se FÖRBANNA 5 d, f slutet, g); fördömd (se FÖRDÖMA 5 a, b); jfr ELEMENTSKAD. Den flickan hon är sakramentskade söt; / Här måste ju Mars blifva mjuker och blöt. Bellman SkrNS 1: 93 (c. 1770). Dra för tusan djäflar, era sacramentskade tjyfpojkar. Kellgren (SVS) 6: 266 (1790). Ett sakramenskadt wäder. Nordforss (1805). Jag, mitt sakramenskade nöt, lät henne fara midt i Hin Ondes gap. Wetterbergh Selln. 46 (1853). Han har varit ett medel i den eviga ordningens hand att hjelpa dig uppfylla din sakramentskade skyldighet. 3SAH LV. 1: 223 (i handl. fr. c. 1870). ”Han har varit här”, sa jag. ”I natt?” svarade de. ”Just i natt”, sa jag. ”Det var en sakramenskad lögn!” svarade de. Nordström Sönd. 39 (1910). ”Sakramenskade mörkt här är!” knotade Stava från översta trappsteget. Strandberg Trollb. 192 (1917). Hellström MorgSkälm 78 (1952). jfr (tillf.): Är du rent sakramentskad? GHT 1937, nr 45, s. 13; jfr FÖRBANNA 5 b.
Spalt S 209 band 24, 1963