Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKRIST, m.
Ordformer
(sachr-)
Etymologi
[jfr mlt. o. mnl. sacriste, mht. sacriste, sacrist, ffr. sacriste; av mlat. sacrista, till sacer (se SAKRAL, adj.1); jfr äv. ä. d., mlt. o. mht. sacrister, av mlat. sacristarius, avledn. av sacrista (se ovan). — Jfr SAKRISTAN, SAKRISTIA]
(†) sakristan. Schroderus Os. III. 2: 363 (1635; lat. orig.: Sacristam). — Anm. Den i nedan anförda språkprov anträffade ssgn sacarsta-ämbete (med bet.: sakristans ämbete betraktat ss. en institution) torde i förleden innehålla en metateserad form av mlat. sacrista. För talgh til sacarstaæmbetit .. 2 (mark). AntT XVI. 1: 72 (1553; i Vadstena kloster).

 

Spalt S 212 band 24, 1963

Webbansvarig