| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAKROSANKT sak1rosaŋ4kt l. -rω-, äv. -saŋ4t, äv. (mindre br.) SAKROSANT -saŋ4t l. -san4t, adj. -are; n. o. (mera tillf.) adv. =.
1) avskild l. invigd åt l. sammanhörande med Gud l. det gudomliga; helig (se d. o. 3); upphöjd över det materiella; okränkbar. Dalin 703 (1871). Andens samfundsskapelse tänkes .. (inom den romerskkatolska kyrkan) sammanfalla med den givna, såsom sakrosankt betraktade romerska kyrkoorganisationen, varför man också gör gällande, att frälsning icke står att vinna utanför denna organisations ram. Aulén AllmTron 318 (1923). Kyrkorna .. ha utgjort en stabil faktor i äldre bebyggelse. Den mark, på vilken de uppbyggts, har naturligtvis blivit sakrosant i folkmedvetandet. Ymer 1924, s. 247. Mänskan var ej längre sakrosankt. Hon hade stoppats in i det stora oorganiska och organiska maskineriet och malts samman däri till ett med all annan levande och död materia. Hellström Malmros 160 (1931). Just i själva vigningen gjordes ett föremål numinöst. Det fylldes av den helighet, som kommer från gudarna … Det vigda blev därför avskilt från det profana och blev sakrosankt, tabu. KyrkohÅ 1942, s. 271.
2) i utvidgad l. bildl. anv.: som (i tanke l. känsla) uppfattas l. behandlas på ett sätt som påminner om uppfattningen resp. behandlingen av ngt som är sakrosankt (i bet. 1); särsk. dels: som man icke får förgripa sig på, dels: som icke får angripas l. kritiseras, höjd över (all) kritik l. (allt) klander. En af våra ögonstenar, folkskolan — den under tidernas lopp alltmer sacrosanct vordna. ST 1896, nr 2,115, s. 2. Men att Kungl. Maj:t (med neutralitetsförklaringen) visst inte menat något undfallande och negativt, utan tagit saken helt världsligt och på intet sätt sakrosankt, det veta vi nogsamt alla. Quennerstedt StrSkr. 2: 250 (1915, 1919). För en svensk arbetare, och särskilt en arbetare i Stockholm, är den fackliga organisationen oavsett alla fel och brister någonting nästan sakrosankt. SvTidskr. 1931, s. 146. Gladstones utomordentliga maktresurser allt från prestige till sofistik gjorde Chamberlains ställning mer än prekär, när det gällde för honom att bryta med den sacrosancte partichefen och hans diktatur över partiet. SvD(A) 1931, nr 246, s. 4. (Sommaren) är, det kan jag försäkra, icke i något annat land så sakrosankt som i Sverige. NDA(A) 1933, nr 239, s. 14. Att förödmjuka vår tid och kränka vår för mången ännu sakrosanta framstegsteori. Malmberg Värd. 176 (1937). Andra gången (som jag begick en trafikförseelse o. blev tillrättavisad av polis) tänkte jag ställa cykeln vid en sakrosankt trottoarkant. Alving Tack 177 (1946). — särsk.
a) (numera knappast br.) om plats i sammanträdeslokal för beslutande församling: som ngn har sig anvisad o. där han är okränkbar (ss. ledamot av församlingen). När vij considerera oss rätt, så äre vij (dvs. ridderskapet o. adeln) ett stånd, och ingen bör draga på sig någon authoritet, uthan tala med respect och på ded rum, som är sacrosanct. RARP 9: 255 (1664; yttrat med anledning av att två medlemmar av ståndet råkat i häftigt ordskifte, varvid den ene lämnat sin plats o. gått fram till sin motståndare).
b) om plats l. område o. d. (jfr a), övergående i bet.: som icke får beträdas l. fritt besökas av utomstående l. som icke får tas i anspråk för annat ändamål än det av hävd l. tradition bestämda, ”fridlyst” o. d. Flickskolan gällde på något sätt som sakrosankt, och det var farligt att snudda vid dess murar. En flicka, som visade sig ute med en pojke på gatan, kunde riskera sitt goda namn och rykte. HågkLivsintr. 13: 162 (1932). När köket (i våningsplaneringen) väl kommit innanför farstun, inte bara stannade det där utan trängde sig bokstavligen på de sällskapligt sakrosankta rummen åt gatan. Form 1954, Omsl. s. 186.
Spalt S 215 band 24, 1963