| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAKTMODLIGEN sak3t~mω2dligen l. SAKTMODELIGEN -elig1en, äv. -eli1gen, förr äv. SAKTMODELIG l. SAKTMODELIGA l. SAKTMODELIGE, adv. -are (KyrkohÅ 1931, s. 242 (1540), Svart G1 99 (1561)).
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) saktmodigt (se SAKTMODIG 1), med saktmod; äv. övergående i bet.: utan övermod. Domaren skal tala sachtmodeligha medh them som j retten komma. OPetri 4: 305 (c. 1540); jfr: Den gamla domarregeln att domaren skall tala saktmodligen med dem som komma inför rätten. UNT 1932, nr 11133, s. 5. Jören Thurson Domproesten (i Uppsala) stegh fram och swarade (G. 1) ganska mycket för .. (kyrkans) preuilegier … Konungen leedh honom sachtmodeliga hwadh han talade. Svart G1 103 (1561); jfr LIDA, v.2 5 b, samt: Sedan .. (G. 1) sagtmodeliga afhört domprostens tal till slut, swarade han (osv.). Fryxell Ber. 3: 90 (1828). (Den segerrike Alexander) kunde .. icke sin lycka sachtmodeligen draga, och medan han .. wille någerlunda tilskrijfwa sigh gudomligh ähra .. blef han dödh vtaf skelfwesoot. Schroderus Sleid. 22 (1610). HH XXXII. 2: 128 (1783). Östergren (1937).
a) på ett sätt som präglas av lugn (se LUGN, sbst. 3) o. fridfullhet l. stillhet, lugnt, fridfullt; särsk. i fråga om ngns död: stilla, fridfullt; jfr SAKTMODIG 2 b. Strax ther effter .. leedh han aff, och .. liufligen och sachtmodeligen affsomnade. Bohlius LijkprPASchomerus F 1 b (1660). Jagh faar, Herre Jesu, hädan til tigh, / Mina händer och been vthsträcker: / Jagh sofwer nu sachtmodelig, / Ingen menniskia migh vpwäcker. Ps. 1695, 390: 6. Västerb. 1936, s. 90 (1719). Jag vinlade mig om at göra mitt embete (ss. stadsmajor i Malmö), och för öfrigt lefde sacktmodelig och stilla; sökjandes på alt sätt, at hålla god harmonie emellan garnisonen och borgerskapet. Dahlberg Lefn. 121 (c. 1755); jfr 1.
b) = SAKTELIGA 2 b. Qwinnan som pijnas med barn (skall) hålla en segersten i sin hand, tå föder hon sachtmodeligh snartt och lyckosampt. OMartini Läk. 35 (c. 1600).
c) i fråga om handhavande av dödas kroppar: varsamt l. milt o. d.; jfr SAKTMODIG 2 d. Thesse förordnade Männ (med uppgift att begrava dem som dött i pesten skola) the Dödhas Kroppar, icke förachteligen och otilbörlighen, som annat Fää, vthan sachtmodelighen och ährlighen i hand haffua. Carolstadius Pest. D 3 b (1620).
d) i fråga om rörelser l. skeenden o. d.: långsamt l. sävligt; äv. (i fråga om verksamhet o. d.): så småningom, så smått; jfr SAKTMODIG 2 e. Efter långvariga funderingar, började Hertigens (av Holstein) adheranger (dvs. anhängare) att saktmodeligen utsprida i arméen, det hans Höghet vore hågad afsvärja souverainiteten emot Kronan. HSH 7: 251 (c. 1800). Jag skönjer, långt ifrån, en gammal vagn omsider, / Som efter magra ök saktmodeligen skrider. Remmer Theat. 1: 53 (1814). (Riksdagens) plena fortforo derför, fast saktmodligen och temligen glest bevistade. JONauckhoff (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 159.
Spalt S 240 band 24, 1963