Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SALICIN sal1isi4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 289, osv.) ((†) r. l. m. Almström KemTekn. 2: 429 (1845), Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 44); best. -et (ss. r. l. m. -en).
Etymologi
[jfr t. o. eng. salicin, fr. salicine; till lat. salix (gen. -icis), sälg, sannol. besläktat med SÄLG; benämningen given på grund av att ämnet utvinnes ur sälgbark. — Jfr SALICETT, SALICIONAL, SALICYL]
kem. o. farm. glykosid (C13 H18 O7) som utvinnes ur vissa sälg- l. poppelarters bark o. som i rent tillstånd bildar färglösa kristaller med besk smak (o. som bl. a. (i sht förr) användes inom medicinen ss. feberstillande medel). Berzelius ÅrsbVetA 1826, s. 260. Salicin löses i vatten, alkohol och utspädda syror, men icke i eter; af koncentrerad svafvelsyra blir den röd. Berlin Farm. 1: 576 (1849). Salicin .. begagnas som medel emot vissa i kärrtrakter vanliga frossor. Åstrand (1855). Smith OrgKemi 222 (1938).

 

Spalt S 264 band 24, 1963

Webbansvarig