Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SALOPP salop4, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (†) slinka, sköka. Den fordna verldens Mör man såg i Kappor vandra; / Nu mer kan en Salope sig pryda med den andra. OStrand i ÖfnSälskVitterlek 3: 106 (1763).
2) (i sht under 1700-talet brukat, löst sittande) damplagg i form av en rundskuren, kort, ärmlös (släng)kappa (med kapuschong) tillverkad av siden l. annat lätt material, använd inomhus ss. morgonrock l. utomhus ss. lätt kappa; äv. oeg. l. bildl. Bellman SkrNS 1: 233 (1758). Ulla bjud opp, / Sväng din salopp! Dens. (BellmS) 1: 13 (c. 1770, 1790). (Grevinnan) Böd afsked och tog sin salopp. Lenngren (SVS) 2: 244 (1800). Orrherrn i sin blå salopp. NSvSkämtl. 143: 18 (1920). Den gamla dam i salopp och kapott som satt på en stenbänk utanför Ekesköldska huset. Engström Romant. 21 (1927). O, bugen er slavinnor uti slöjor och salopp. Taube FritiofVisb. 80 (1929). jfr BORDALU-, PUDESAIS-, SIDEN-, TAFT-SALOPP.
Spalt S 311 band 24, 1964