Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALPINGIT sal1piŋgi4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes äv. den nylat. formen salpingitis. NF 14: 411 (1890; i bet. 1). 2SvUppslB (1953; i bet. 1 o. 2).
Etymologi
[jfr t. o. eng. salpingitis, fr. salpingite; av nylat. salpingitis, till salpinx (se SALPINX)]
med.
1) inflammation i äggledare. Ulcerös salpingit, hvilken föranledt exstirpation af båda tuberna och ovarierna. FörhLäkS 1886, s. 124. Hygiea 1926, s. 170.
2) inflammation i örontrumpet. LbKir. 2: 124 (1922). Wernstedt (1951).
Ssgr (med.): (1, 2) SALPINGIT-BESVÄR. besvär förorsakat av salpingit; särsk. till 1. SvLäkT 1935, s. 614. —
(1) -PERITONIT. (mera tillf.) inflammation av äggledare o. (parti av) bukhinnan. Hygiea 1912, s. 1146.

 

Spalt S 327 band 24, 1964

Webbansvarig