| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SALTLAKE sal3t~la2ke, äv. (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) SALLAKE (sa`llake Weste), r. l. m.; best. -en; förr äv. SALTLAKA l. SALLAKA, r. l. m. l. f.; best. -an.
stark koksaltlösning; särsk. om sådan lösning (ofta med tillsatser av andra ämnen, särsk. socker l. salpeter) använd till konservering (saltning) av matvaror; äv. om den vätska bestående av saltlösning o. däri lösta ämnen l. safter som bildas när en vara (i sht kött l. fisk) ligger nedsaltad. LPetri Wijgd. C 5 b (1538). At salta Kiött. Först lägges Kiöttet i kalt wattn i twenne timar, .. sedan giöres en så starck Sallaka, at ett litet stycke kiött som inga ben hafwer kan flyta der uti. Oec. 188 (1730). B. Munchhausen (har) föreslagit sädens stöpning i sallaka, såsom säkert preservativ emot sot i axen. Wallerius Åkerbr. 190 (1778). Det är en gammal erfarenhet att saltlake, eller den wätska, som bildar sig på saltadt kött och saltad fisk (sill) förorsakar förgiftningar, isynnerhet af swin. Lundberg HusdjSj. 141 (1868). Han vred sig som en ål i saltlake. Bergman Hancken 221 (1920). — särsk.
a) (skämts., numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om svett l. tårar. Oaktad sallakan strömmade utför Hennes Nåds egna kinder .., lät hon dock icke förtryta sig att släpa mig halfdöd en hel timma kring stall, lador och fähus. Kellgren (SVS) 6: 88 (1779). Det föll honom in, att han levde i tårar, en evig saltlake av barn- och hustrutårar. Rosendahl Lojäg. 20 (1956).
b) (numera bl. tillf.) bildl., om kvickhet l. spiritualitet; jfr SALT, sbst. 2 b. Först strömmade oaflåteligen ett rännstens-sqval af vaudeviller ur åkardrängens mun, hvilkas ler och äfja visserligen var stundom impregnerad med något sallake, men i alla fall äcklig och vidrig. Törneros Bref 1: 80 (1825).
Spalt S 379 band 24, 1964