Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALUBRIN sal1ɯbri4n, äv. -ub-, r. l. m. (Patent nr 4377 (1893) osv.) l. n. (SDS 1894, nr 415, s. 3, osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[bildat till lat. saluber (se SALUBER)]
inregistrerad varubeteckning för ett preparat bestående av sprit, ättiketer o. ättiksyra (samt vatten), vilket användes ss. toalettvatten l. antiseptiskt medel o. d., förr äv. ss. medel mot vissa invärtes sjukdomar. Undertecknad Fil. Doktor P. Håkansson, Eslöf, får härmed söka patent på ett af mig uppfunnet industriellt alster: Salubrin. Patentansökn. nr 764 (1892). Eira 1894, s. 377 (använt ss. medel mot tuberkulos). 2SvUppslB 25: 131 (1953).
Ssgr: SALUBRIN-FLASKA. flaska med l. för salubrin. SAOL (1900). —
-LÖSNING. lösning (se lösning, sbst.2 I 4) av salubrin (i vatten). Berg LäkB 772 (1905). —
-OMSLAG~02, äv. ~20. ss. omslag (se omslag, sbst.1 3) använt tygstycke vilket genomdränkts med salubrin. Berg LäkB 207 (1903). —
-SALVA, r. l. f. salva innehållande salubrin. SAOL (1950). —
-SÅRSALVA~020. jfr -salva. KatalÅhlénHolm 118: 462 (1939).

 

Spalt S 393 band 24, 1964

Webbansvarig