Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALUBRITET sal1ɯbrite4t, äv. -ub-, l. 0104, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. salubrität, eng. salubrity, fr. salubrité; av lat. salubritas (gen. -tātis), avledn. av saluber (se SALUBER)]
(numera bl. mera tillf.) med. hälsosam(t) tillstånd l. verkan; sundhet. Pfeiffer (1837). Wernstedt (1959).

 

Spalt S 393 band 24, 1964

Webbansvarig