Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMMANFOGA sam3an~fω2ga, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANFOGA tilsam3an~, förr äv. SAMMANFÖGA l. SAMMANFÖJA l. TILLSAMMANFÖGA l. TILLSAMMANSFOGA, v. -ade (se för övr. FOGA, v.). vbalsbst. -AN (†, VarRerV 39 (1538)), -ANDE, -ELSE (†, Helsingius Cc 8 a (1587), Lind (1749)), -NING; -ARE (tillf., Linc. (1640; under compositor)).
Ordformer
(samman- 1526 osv. tillsamman- 1545 (: tilsamenföget, p. pf.), 15911755. tillsammans- 17121797. -fog- 1538 osv. -fög- 15261764. -föj- 1622. Se för övr. SAMMAN o. FOGA, v.)
Etymologi
[fsv. saman föghia samt vbalsbst. samanfoghning, samanföghning, samanföghilse; jfr d. sammenføje, nor. sammenføie, t. zusammenfügen; av SAMMAN o. FOGA, v.]
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. foga samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
I. tr.
1) sätta samman l. förena (olika föremål l. delar av ngt) l. de olika delarna av (ngt) till ett sammanhängande helt gm en fast, varaktig förbindelse av materiellt l. fysiskt slag, hopfoga; numera nästan bl. om sammansättning l. förening av föremål av jämförelsevis hårt material, t. ex. trävirke l. sten l. metall. Lijff kiortelen skola the göra aff guld .. (m. m.), konsteligha at han warder sammanfögd på bådha axlar. 2Mos. 28: 7 (Bib. 1541). (Det) Är ganska nödigt .. at golfwen wäl täta och sammanfogade inläggas. PH 6: 4802 (1758). I hufwudet finnas icke mindre än 22 ben, som alla äro fast sammanfogade med hwarandra. Berlin Lsb. 3 (1852). Sammanfogning af rör. TT 1872, s. 117. De olika delarna (i reliefen) äro så väl sammanfogade och bränningen så lyckad, att man knappast märker någon skarv. Form 1947, s. 13. Sammanfogning av väggar genom sinkning. Rig 1949, s. 119. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -an l. -else), i konkret(are) anv.; dels om sättet för olika föremåls l. delars förening, dels om sammanfattningen av de delar som bilda föreningen, dels om det ställe där olika föremål osv. äro förenade, fogning, fog, skarv; äv. i bild. (Lat.) Commissura .. (sv.) skarff .., sammanfoghan. VarRerV 39 (1538). Hofuudskallan är itt aflångt hofuudbeen, sammansatt af tiughu stycken, hafuandes nogre skarfningar och sammanfoghningar i sigh. Forsius Phys. 229 (1611). Desse begge halfwa Kuhlor fogade han tilhopa, omgifwandes skarfningen eller sammanfogelsen med denna Läderremmen. RelCur. 349 (1682). Den som giordt utkast af hela Byggningen, och hafwer all des sammanfogning uti sitt hufwud, han är den rätta Byggmästaren. Ehrenadler Tel. 918 (1723). Det herrskande partiet begynte svigta i sina grundsatser och lossna i sammanfogningarne. Malmström Hist. 4: 425 (1874). Gå upp i sammanfogningen. Östergren (1937).
b) (numera föga br.) förbinda (landområden, naturföremål, samhällen o. d.) med varandra till ett sammanhängande helt, sammanbinda; företrädesvis med saksubj. Brask Pufendorf Hist. 83 (1680). Dälderna omkring .. sammanfoga .. Zion med staden, som det beskrifves i Guds ord. Eneman Resa 2: 120 (1712). Hallenberg Hist. 4: 804 (1794).
2) (utom i bibeln numera bl. tillf.) sammansätta l. uppbygga (ngt) av olika beståndsdelar l. på ett visst, angivet sätt. Medh been och senor haffuer tu samman foghat migh. Job 10: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: av ben och senor vävde du mig samman). (Harpan) var så konstigt sammanfogad, att de ej kunde utleta det, utan måste sönderbryta henne. Fryxell Ber. 1: 57 (1823). En svart Lerskiffer, som är sammanfogad af parallelt böjda och krökta tunna skifvor eller blad af stark glans. Hisinger Ant. 5: 19 (1831). När Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid (osv.). 1Kor. 12: 24 (Bib. 1917). — särsk. (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -else, konkretare: sammansättning, struktur, uppbyggnad; jfr 6 b. Schroderus Comenius 241 (1639). Den yttra Qwinnokroppens Construction och Sammanfogning. Hoorn Jordg. 1: 19 (1697). Den (dvs. en viss, manganhaltig bergart) är derb, af glänsande bladig sammanfogning. FKM 2: 164 (1807).
3) (numera knappast br.) bringa (olika föremål l. delar av ngt) i kontakt med varandra, föra samman, tillfälligt l. löst förena; särsk. i fråga om sammanförande l. hopknäppande av händer l. sammanförande l. hopslingrande av fingrar. Att hann medh sammanföögde händer hafuer suoritt widh sinn siäls saligheett, sigh icke wara Klauer schÿlligh till ett runstÿcke. 3SthmTb. 5: 173 (1604). (Munnen) skal wackert igenstå, så at läpparna, lätteligen tillsammanfoghas, lijka som the sigh inbördes vnder hwar annan kyste. Hambræus Erasmus A 7 b (1620). Collan Kalev. 1: 2 (1864; med avs. på fingrar).
4) (†) ss. vbalsbst. -else, om blandning (i konkret bet.) av olika vätskor. Schroderus Os. 2: 356 (1635).
5) oeg. l. bildl., i fråga om en förening som icke är av materiellt l. fysiskt slag (jfr 6): förbinda l. koppla samman l. förknippa (olika element) med varandra; lägga l. sätta l. slå samman l. sammanställa l. förena till ett helt l. en enhet o. d.; (så l. så) förena de olika delarna av (ngt); äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), dels om det sätt varpå olika element äro förenade, dels om den gm föreningen skapade helheten; förr äv. i uttr. sammanfoga ngt till ngt, förbinda l. förena ngt med ngt. (Rådet o. adeln ha svurit konungen en ed) hvicken edh dhem alle som lidher (dvs. leder) til hans k. M:t som hufvedet förknipper oc samanfögher. RA I. 1: 260 (1540). Roflystne fiender til allmänna lugnet .. hafva icke inom England funnits til det antal, at de förmått uplösa Statens urgamla sammanfogning. LBÄ 5—6: 132 (1797). Uti Sveriges Rikes Lag .. sammanfogades Landslagen och den, år 1618, af K. Gustaf Adolph utgifne särskilde Stadslagen. LBÄ 11—13: 43 (1798). Med sammansättning menas vanligen .. två eller flere ords eller ordämnens sammanfogning till ett nytt ord. Rydqvist SSL 5: 39 (1874). Författaren anför en sådan mängd enskilda drag, att den som ej är specialist på området, icke är i stånd att behålla dem i minnet och sammanfoga dem till en för det inre ögat synlig totalbild. Heikel Stil. 25 (1929). Historien lär, säger Haintz, att motståndsrörelser och sammansvärjningar ofta äro lösligt sammanfogade. HT 1952, s. 215. — särsk.
a) (numera föga br.) sammanföra l. sammanslå (olika områden) till en politisk l. administrativ enhet l. (olika brukningsdelar) till en brukningsenhet o. d., förena. VDAkt. 1696, nr 402. Flere hemman och lägenheter (ha) blifvit sammanfogade. LBÄ 44—50: 67 (1801). Sicilien och Neapel .. (blevo) af spanske konungen Ferdinand den katolske .. sammanfogade såsom ett af vicekonungar styrdt lydrike, benämndt Bägge Sicilierna. NF 14: 990 (1890).
b) förena (personer) i äktenskap; förr äv. liktydigt med: sammanviga; numera bl. i nedan angivna bibelställe o. i anv. i anslutning därtill. Thet nw gudh (gm äktenskapet) haffuer samman fögt, skal menniskian icke åthskilia. Mat. 19: 6 (NT 1526; Bib. 1917: sammanfogat). Thz nw gudh haffuer samman föghat skal menniskian icke åtskilia. OPetri Hb. C 1 a (1529); jfr Hb. 1942, s. 250 (: sammanfogat). Echteskap .. är ens mans och quinnos lagligh sammanfogning. Falck Und. 188 b (1558). Hwilcken Prestman fördristar sigh utan .. noga ransakning, wittnesbörd, eller nöijachtigh försäkring, okenda personer sammanfoga, then skal (osv.). KOF II. 1: 234 (1659).
c) (†) sammanföra (personer l. grupper av personer) till en organisatorisk enhet l. i en sammanslutning l. i viss gemenskap; särsk.: sammanföra (personer l. hemman som gemensamt ansvara för fullgörandet av en viss officiell skyldighet, t. ex. skatte- l. rusttjänstskyldighet) till ett gärdelag l. en rote; äv. i uttr. sammanfoga ngn med ngt, betecknande att ngn upptages i l. införlivas med en viss sammanslutning l. gemenskap; jfr SAMMANSÄTTA 5 a. Iagh (dvs. Jesus) allena är then eendesta Midlaren emellan Gudh och idher (dvs. människorna), som idher medh honom åter sammanfoghar. PErici Musæus 2: 289 a (1582). The Fattighe, som ringe Godz hafwe .. skole tilsammanfoghas åå Munstringen. PrivSvAdel 1617—26, s. D 1 a. Ther til medh (finnas) andre Sächter .. som begära medh then sanskyllige Kyrkione at blifwa sammanfogade .., them wij allesamman vptaghe. Schroderus Os. 1: 511 (1635). De som mindre Rusttiänsts-Ränta hafwa (än 580 mark) måge sammansättias til 500 marcker. .. De som sammanfogade blifwa i Rusttiänsten, skiljes intet åt, utan wid ny sammansättning. PH 1: 475 (1723). (Det) bör tilsees .. i Gymnasio, at then ungdom, som lika för sig kommen är, warder i läsningar sammanfogad. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 3 b. Kollegiernes eller handverkssamfundens .. sammanfogande till borgerskap i städerne. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 115 (1856).
d) (numera knappast br.) med avs. på hjärtan, betecknande att olika personer förenas i äktenskap l. i kärlek l. vänskap o. d.; jfr b, c. På thet theras hierta mågha få någhon hugnat, och sammanfögadhe warda j kärlekenom. Kol. 2: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: att de slutas tillsammans i kärlek). Tapperhet och Berömligt Namn woro fordom de förnämsta bevekande orsaker, at sammanfoga tvenne hiärtan. Dalin Hist. 1: 282 (1747).
e) i vissa anv. i äldre religiös framställning, ss. beteckning för en förening l. sammansmältning av olikartade element; dels om kroppens o. själens förening med varandra, dels om föreningen av den mänskliga o. den gudomliga naturen hos Kristus, dels om föreningen av det materiella o. gudomliga elementet i nattvarden o. i dopet; jfr h samt SAMMAN-KNIPPA 2 d. KOF 1: 290 (1575). The Gvdomelighe och Menniskelighe Naturernes ovplöseligha tilsammanfogelse j Christo. L. Paulinus Gothus ThesCat. 191 (1631). De ting, som sammanfogas i Döpelsen, äro, Reent Naturligit Watn, och Gudz Ord. Emporagrius Cat. P 6 b (1669). De kreatur som lif och en friwillig Anda hafwa, äro antingen blåtta Andar, eller ock Andar med en Jordisk kropp sammanfogade. Stridzberg Åkerbr. Föret. A 2 b (1727).
f) (†) sammanslå l. förena l. samordna l. samla (materiella l. andliga resurser l. olika enheter) till en samverkande enhet l. dyl.; särsk. i fråga om sammanslagning av trupper l. militära resurser; jfr h. RA I. 1: 445 (1545). (Förbundet mellan Sverige o. Frankrike borde förnyas) på thet the, vnder sammanfoghade wapen och tractater, theste bätter måtte nåå en allmänn, säker och redeligh frijdh. SwarDaManif. 1644, s. G 2 b. Erfarenheten är mera öfvertygande .. än slutkonstens alla sammanfogade skäl. Gustaf III 1: 227 (1778). Grefve Horn gick nu att å nyo sammanfoga sin med Hertigens af Weimar styrka. Nordin i 2SAH 3: 258 (1807).
g) (†) om förenandet av olika uppdrag l. sysslor l. ämbeten l. näringsfång o. d.; jfr h. Stiernman Com. 2: 673 (1651). De ämbeten, som uti regeringsformen sammanfogade äro. 2RA 1: 581 (1723). Desse 2:ne Lektioner (dvs. lektoraten i fysik o. logik ha) varit sammanfogade år 1653. Alopæus BorgåGymn. 1: 31 (1804). Nordin i 2SAH 5: 232 (1809).
h) (†) om förbindande l. hopkoppling l. samordning l. kombinerande av olika handlingar l. företeelser l. tillstånd l. förhållanden l. ngts förbindande l. förknippande med vissa omständigheter l. förhållanden o. d.; äv. om det förhållandet att ngn förenar olika egenskaper; äv. (i p. pf.) i uttr. sammanfogad med l. vid ngt, förenad l. förbunden l. förknippad med ngt o. d.; jfr e, f, g. KOF 1: 207 (1575). All Kunskap som icke är sammanfogat med Gudachtigheet och Dygd, skal hållas för Jllistighet. Rudbeckius KonReg. 485 (1620). Dopet är itt Sacrament. .. Och effter Gudz löffte .. är medh thetta Sacramentet sammanfogat, therföre (osv.). Schroderus Os. III. 1: 89 (1635). Somlige klaga öfwer .. (bl. a.) mangel (dvs. brist), eller ock dyrare inkiöp af de inrikes tygen, medan sådane swårigheter altid äro wid nya werk sammanfogade. HC11H 14: 226 (1693). Utan all fråga är det sjelfva denna sammanfogning af folklig sjelfstyrelse och furstlig öfvermakt, som är ohållbar. Bolin Statsl. 2: 312 (1871). — särsk.
α) i en framställning sammanföra (olika ting) på ett ställe l. nämna l. behandla (olika ting) samtidigt l. i ett sammanhang. Låter osz nu åter skrijdha til thet Krijghet, som Markgrefwe Albrecht på nytt förde emot Biskoparna. Samma Historia will iagh sammanfogha medh the Saker, som vthi thet förledne Åhret förlupne äre. Schroderus Os. III. 2: 34 (1635). Bælter JesuH 2: 70 (1756).
β) framställa (olika företeelser) ss. samhöriga l. samtidiga. Störste delen af Chronologis sammanfoga werldenes skapelse med en dera dagajämnings puncten. Krok Alm. 1714, s. 15.
γ) samordna l. samtidigt l. gemensamt utföra (vissa handlingar); särsk. i p. pf.: samfälld. RARP 4: 492 (1650). (Det är) mig ei okunnogt .. huru mykit en sammanfogad och af meniga then Christna kyrkians ledamöter vtguten bön förmår til at blidka och til hielp och bistånd then nådigast bönhörande Guden beweka. MStenbock (1712) hos Swedberg SermCens. 147. Herr Rudenschöld (hade) sammanfogat sin åtgärd med Franska Ambassadeurens. 1VittAH 5: 272 (1788).
i) (†) med saksubj.: utgöra en förbindelseled mellan (olika företeelser), sammanbinda. Polyper och Måssarna sammanfoga Djur- och Växt-riket. Gedner Linné En fråga 25 (1753).
6) (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., i fråga om en förening som icke är av materiellt l. fysiskt slag (jfr 5): gm hopfogande l. förenande av olika element åstadkomma l. frambringa l. skapa (ngt); sammansätta (ngt) av olika element l. enheter; förr äv. allmännare: åstadkomma l. skapa l. forma (ngt); äv. med saksubj. Såsom E:rs Grefflige Nådh och Excellence, hafwer aff begynnelsen warit een then förnämbste driffwande orsack till wårt collegij (dvs. Åbo akademis) sammanfogelsse och vprättelsse (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 13 (1641). Den Nordiska Monarchien, som .. (kalmarunionen) skulle sammanfoga, hade visserligen varit betydande, om förslaget varit möjeligt. Schönberg Bref 1: 161 (1772). Du sammanfogade mina öden i en vis och mild styrelses afsigtsfulla ordning. Wallin 1Pred. 3: 202 (c. 1830). De Geer Minn. 2: 9 (1892). — särsk.
a) med avs. på framställning (skrift, tal o. d.): sätta ihop (ngt) gm sammanställning av (delar av) olika framställningar l. fakta l. motiv från olika håll o. d.; förr äv. allmännare: hopsätta, författa, skriva o. d. Skriffuelser om .. (G. I), hwilke haffue warit .. vthi wår tijdh sammanfogade. Phrygius Föret. 11 (1620). Några lika enfaldiga, som orimliga versar har jag sammanfogat vid .. (J. O. Wallins) likkista. Beskow (1839) i 3SAH XLVII. 2: 196. Den eller de diktare, som en gång i förhomerisk tid av släkthistorier, lokala gudamyter och folksagomotiv sammanfogat argonautsagan. SagSed 1935, s. 34.
b) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: sätt varpå ngt är uppbyggt, uppbyggnad, struktur; jfr 2 slutet. Den syntaktiska sammanfogningen af vårt språk. BEMalmström 4: 167 (c. 1860).
7) [jfr 6 samt FOGA, v. 11 a] (†) ss. vbalsbst. -else o. -ning, om ett av ödet l. högre makter åvägabragt sammanträffande av olika företeelser l. (allmännare) om ödets osv. ordnande o. styrande l. skickelse o. d. Humbla Landcr. 382 (1740). Genom ödets besynnerliga sammanfogningar skulle DalRegimentet verksamt bidraga att afsätta Wasa-stammen från den thron, på hvilken Stamfadren blifvit uppsatt förnämligast genom Dal-allmogens biträde. BL 1: 196 (1835). Franzén Pred. 4: 266 (1844).
8) (†) sammanställa för jämförelse, jämföra. När man samman lijknar the ting som onda äre, bliffwer thet ena bättre och förmeera än thet andra, doch lijkwel icke j sig sielfft, vthan allenast aff samman fögningen. Bullernæsius Lögn. 154 (1619).
9) (†) i uttr. sammanfoga ngt med ngt, räkna ngt ss. hörande till l. likartat med ngt l. jämställa ngt med ngt. På .. (kejsar Tiberius’ tid) sammanfogades mästedeels the Mathematiske konster medh Swartkonsten, hwilket til äfwentyrs aff nogrom skeer än idagh. Schroderus Os. 1: 5 (1635).
II. (†) refl.
1) om föremål: förena sig; särsk. dels om floder: sammanflyta, dels om växter: sno l. slingra sig om varandra l. dyl. När Gräset, under Rägnets bad, / Sig kiärligt sammanfogar. Frese VerldslD 57 (1717, 1726). Ifrån Kärnen vid Allegais- och Skal-Röserne kommer Grubbdals-Elfven, som sammanfogad med ån från Långvattnet och Årevattnet, möter det som kommer ifrån Kingsjön. VetAH 1763, s. 298. Widegren (1788).
2) om personer, i fråga om lokal gemenskap: komma l. träffa samman. (Adeln har) sig .. tillsammanfogat, sådanne högwichtige Ährenden .. (rörande krigsmaktens förstärkning) betrachtadt, Och (osv.). RARP 3: 68 (1638). Ehrenadler Tel. 478 (1723).
3) om trupper o. d.: förena sig. Då sammanfogade de Påler (dvs. polackerna) sig med de Swenske. Girs J3 72 (1627). Enberg i 2SAH 8: 242 (1817).
4) om personer l. stater l. organisationer o. d.: sammansluta sig l. ingå förbund l. träffa överenskommelse om samarbete l. gemensamt uppträdande o. d.; slå sig samman; äv. i uttr. sammanfoga sig till ngn l. ngt, sluta sig till ngn resp. sammansluta sig till ngt. Schroderus Os. III. 1: 303 (1635). At Dannemark sammanfogade sig til Dissentientes. HC11H 7: 72 (1697). För alt må man intet antaga krijg eller sammanfoga sigh medh otrogna och ogudachtiga. Isogæus Segersk. 190 (c. 1700). At sammanfoga sig til et wiszt Compagnie eller Gille. Stiernman Com. 6: 329 (1717). Konung Carl den II uti Engelland .. sammanfogade sig med Franckrike åhr 1672 at giöra republiquen Holland till intet. Höpken 2: 148 (1749). Afzelius Sag. XI. 2: 40 (1870).
5) om företeelse, i uttr. sammanfoga sig med ngt, förena l. förknippa sig l. vara förenad l. förknippad l. förbunden med ngt, uppträda i förbindelse med ngt. LBÄ 11—13: 112 (1798). Detta vare .. en föreställning blott; men med den sammanfogar sig en visshet, lyckligen förbehållen vår tid att erfara. GFWirsén i 2SAH 12: 168 (1827).
III. [jfr I, II] (†) ss. vbalsbst. -else o. -ning, konjunktion (se d. o. 2). Berchelt PestBeg. A 8 a (1588). Krook Alm. 1709, s. 3.
Ssgr: SAMMANFOGNINGS-METOD. särsk. till I 1. Rig 1949, s. 147.
(I 5) -PARTIKEL. (†) partikel varmed språkliga element (särsk. satsdelar) förbindas med varandra. Weise 1: 108 (1769). Keyser SvSpr. 42 (1875; om preposition).
-SÄTT, n. särsk. till I 1. Hahnsson (1899). Fornv. 1947, s. 100.
Avledn.: SAMMANFOGBAR30~02, äv. 30~20, adj. (i utpräglat skriftspr.) möjlig att sammanfoga l. förena o. d.; särsk. till I 1. Emellertid utgöra icke samtliga kartbladen öfver ett helt län en till ett helt sammanfogbar framställning, utan hafva .. kartbladen utgifvits häradsvis. SD(L) 1902, nr 263, s. 3. (Livflotten är ett) bärgningsredskap, bestående af flera vattentäta, sammanfogbara lådor af plåt eller trä. 2NF 16: 428 (1911).

 

Spalt S 629 band 24, 1964

Webbansvarig