| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(1 b β) -STÄMMA, v.1, -else (†, Lind (1749)), -stämning; förr äv. -STÄMNA, v.1, -ing. [fsv. saman stämna] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) sammankalla (ngra, ett möte o. d.). (Konungen har framhållit) huru högnödigt wore, att een Rijkzdagh denne sistledne månadt Januarij sammanstembdes till at berådslå the ährender, theruthinnan (osv.). RA II. 2: 259 (1617). At afbörda Kronans ansenliga skuld .. sammanstämde han (dvs. hertig Karl) .. alle dess giäldenärer. Dalin Hist. III. 2: 388 (1762). Östergren (1937). särsk.
a) (†) i uttr. sammanstämma ngra över ngt, kalla ngra till sammanträde för att diskutera l. behandla ngt. Schroderus Os. 1: 511 (1635).
b) (†) ss. vbalsbst. -stämning i konkretare anv.: sammankomst, möte. Schroderus Urs. M 1 b (1626). Desse dagheliga Almogens .. Sammanstämningar. VDAkt. 1686, nr 131 (1685).
c) sammankalla (parterna i en rättegång); sammankalla till (ting o. d.). VDAkt. 1664, nr 2. Schmedeman Just. 1184 (1687: Borg-Rätt sammanstämma). Möller (1807).
d) med avs. på krigsfolk l. här o. d.: uppbåda, samla o. d. Ther effter befaltes Borgmästaren Publio Licinio .. at han Krijgzhären .. medh thet förste sammanstämna skulle. Schroderus Liv. 812 (1626). Kolmodin Liv. 1: 73 (1831).
(2 a) -STÄMMA, v.2, -stämning. tekn. gm bearbetning med stämjärn o. d. avpassa (arbetsstycken av trä) o. hopfoga dem. VetAH 1818, s. 52. —
(4) -STÄMMA, v.3 (†) om olika församlingar: rösta tillsammans. Huru wid Prestewal förhållas skal, då Landt- och Stadsförsamlingar derwid sammanstämma. PH 6: 4545 (1757). —
-STÄMMA, v.4, förr äv. -STÄMNA, v.2 (samman- 1611 osv. tillsamman- 1644) [jfr d. sammenstemme, t. zusammenstimmen]
1) (†) till 4, 7, betecknande att flera ljudkällor ljuda samtidigt l. att flera personer l. röster l. stämmor l. fåglar l. musikinstrument samfällt deltaga i en sång resp. i utförandet av ett musikstycke l. samfällt uppstämma ett rop o. dyl. l. (bildl.) sjunga ngns l. ngts lov o. d.; jfr 2.
a) intr.; särsk. i uttr. sammanstämma i l. till ngt. Nachtergalen och lerickian sammanstämma medh the wäl siungande Trastar. Forsius Phys. 288 (1611). De .. (dvs. folket som bevittnat ett av Jesu underverk) sammanstämde .. til Guds lof. Bælter JesuH 2—3: 312 (1756). I blinken fältets spel i marcher sammanstämma. Gyllenborg Bält 185 (1785). I dag .. må våra röster .. sammanstämma i den åkallande, andaktsfulla sången: N:o 204. Wallin 1Pred. 1: 3 (c. 1830). Genberg VSkr. 2: 39 (1854).
b) tr., med obj. betecknande ljud av något slag, särsk. sång l. musikstycke o. d. Enhörningen, Elephanten och Camelen förundra sigh öfuer then liufligha sång, som the små foglar öfuer them sammanstämma på the gröne quistar. Forsius Phys. 288 (1611). Evigt sälla / Verldars sammanstämda ljud. Franzén Skald. 1: 72 (1824); jfr 2.
2) till 8, betecknande förefintlighet l. åstadkommande av samklang mellan ljud o. d.; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1.
a) intr., om olika ljud l. toner l. ljudkällor: klinga l. ljuda resp. frambringa toner l. ljud som klinga l. ljuda tillsammans på ett harmoniskt välljudande sätt, harmoniera; numera bl. ngn gg, dels om enstaka toner iförh. till varandra, dels om olika musikinstrument: vara stämda efter varandra, vara samstämda; förr äv. allmännare, i fråga om olika ljudfenomen, särsk. sång l. musik utförd av olika personer. Wäl sammanstämmande strängeliud. Florinus Voc. 122 (1695). Liufligt sammanstämmande sång och spel. Lundberg Paulson Erasmus 96 (1728). Hamrarnas, yxornas, slipverkens och väfstolarnas behagligt sammanstämmande dån. LBÄ 33—35: 197 (1800). Sundén (1888; om ljud l. musikinstrument). Hammar (1936).
b) (numera bl. tillf.) tr., med avs. på ljud l. toner l. musik l. sång l. körer o. d., med subj. betecknande personer l. djur l. instrument o. d.: bringa i samklang, göra samstämd(a); utföra (sång l. musik) l. frambringa (ljud) på ett sådant sätt att den klingar resp. de klinga harmoniskt; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: samstämd. Är ther miszliud emellan stemmorna och rösterna, at the inte stå sammanstemda; så lyder thet illa. Swedberg Schibb. 103 (1716). Sammanstämmandet af flere melodier till en harmonie. Tegnér FilosEstetSkr. 240 (1808). Himmelska föreningar af röster: / Än enkla, än i sammanstämda chorer. JGOxenstierna 4: 138 (1815). (Vallhunden) Jeppes .. skall var nu och från hans släktes urtid noga sammanstämt med lurens enkla melodier. Dahlbäck Åb. 165 (1914); jfr c, 3 b.
c) (numera bl. tillf.) tr.: stämma (olika musikinstrument l. ljudande kroppar o. d.) på ett sådant sätt att de frambringa toner som klinga tillsammans i en harmonisk, välljudande samklang; stämma (olika musikinstrument osv.) efter varandra; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: samstämd. En art af wälljudande Cymbal eller Hackbräde, inrättadt med sammanstämde Stålskifwor. Rinman JärnH 1069 (1782). Väl sammanstämda instrumenter. Weste FörslSAOB (c. 1815). Moberg TonkHVäst. 1: 98 (1935).
3) till 8, i allmännare l. bildl. anv., betecknande förefintlighet l. åstadkommande av en viss harmoni l. överensstämmelse l. dyl. mellan personer, föremål l. företeelser.
a) (utom i ε α’ o. β’ samt ζ β’ numera knappast br.) intr., om personer l. föremål l. företeelser: befinna sig i harmoni l. samklang med varandra, harmoniera; svara mot l. passa till varandra på ett harmoniskt sätt, passa samman; icke svära mot varandra; stämma med varandra, överensstämma; äv. övergående i bet.: vara lika l. identiska. Linc. (1640; under quadro). Det är icke möjligt, att det enskilta interesset vid alla tillfällen skall sammanstämma med det allmänna. Rosenstein 2: 328 (1789). Det fint romantiska förhållandet emellan dessa, ehuru olika, ändå sammanstämmande själar (dvs. skalden Gyllenborg o. fru Nordenflycht). Franzén Minnest. 1: 23 (1811). Med fattigdomen, lättjan och ohyran sammanstämma ock förträffligt de vanvårdade och förfallna husen (i Italien). Atterbom Minn. 493 (1818). Omständigheter, som sammanstämma med berättelserna uti Judiths bok. Agardh ThSkr. 1: 56 (1843, 1855). Egendomligt är, att fönstrens antal ej alltid sammanstämmer med arkadbågarnes (i de romanska basilikorna), utan vanligtvis blir mindre. Sydow Lübke 258 (1868). V-ljudet får (i Blekinge), i synnerhet efter k (q), ett uttal, som i det närmaste sammanstämmer med det engelska w. NF 2: 673 (1877). särsk.
β) (†) i uttr. sammanstämma till ngt (jfr γ), om olika föremål l. företeelser: i harmonisk samverkan l. gm harmonisk förening bilda ngt o. d. När .. (Octavianus) intågade i Staden, syntes öfwer honom .. tre Soler som småningom samman stämbde til en hällskinande Sol. Dryselius Monarchsp. 145 (1691). NordT 1879, s. 312.
γ) (†) om olika omständigheter l. faktorer o. d.: samverka o. d.; särsk. i uttr. sammanstämma till l. i ngt l. att göra ngt (jfr β, δ), samverka till ngt resp. att göra ngt. PH 6: 4159 (1756). Alle denna tidens omständigheter sammanstämde, at göra både riket i gemen, och hvar medborgare enskilt lika olyckelig. Schönberg Bref 1: 100 (1772). O! huru många skäl til misstro sammanstämma! GFGyllenborg Vitt. 3: 192 (1791, 1797). Allt sammanstämmer .. i erkännandet af, att qvinnan till hela sin natur är ett annat .. väsende än mannen. Runeberg ESkr. 1: 200 (c. 1835). Allt sammanstämde att uppskaka sinnena. Beskow i 2SAH 42: 223 (1867).
δ) (†) om personer: samarbeta; gemensamt deltaga i ngt; särsk. i uttr. sammanstämma att göra ngt l. i ngt, förena sig l. vara överens l. med om att göra ngt resp. samfällt inrikta sina ansträngningar på l. tillsammans deltaga i ngt. Vi blefvo .. angrepne af våra grannar, som sammanstämde att på en gång ödelägga oss. 2RARP 16: 584 (1747). Uti desza wåldsamheter (mot de kristna) sammanstämde både Judar och Hedningar. Bælter JesuH 5: 956 (1759). Alla sammanstämde i en öfverljudd begäran .. till den älskade höfdingen, att han .. måtte bevilja dem sin välsignelse. Atterbom Minn. 324 (1818); jfr 1 a. Alla sammanstämde i hans beröm. Sundén (1888); jfr 1 a.
ε) († utom i α’ o. β’) om personer: vara överens l. eniga med avs. på åsikter l. beslut o. d.; överensstämma l. vara samstämmiga med avs. på yttrande; särsk. (äv. med singulart subj. o. utan beteckning för den andra parten) i uttr. sammanstämma i l. om ngt, instämma i l. vara ense om ngt. Schroderus Os. 2: 323 (1635). Alla lärde män sammanstämma enhälleligen där om, att alla Europeiske fålken äro af Japhet härkåmpne. CÖrnhielm (c. 1695) hos Schück VittA 3: 317. Jemväl liflösa föremål, som vållat en menniskas död, måste enligt Drakons lagar, hvaruti äfven Platon sammanstämmer, bortskaffas ur landet. Palmblad Fornk. 2: 75 (1844). särsk.
α’) om beslutande myndigheter o. d.: vara eniga i sitt beslut, fatta ett enhälligt beslut; numera bl. (polit., fullt br.) i uttr. sammanstämmande besluta, i fråga om samstämmigt beslut av riksdagens båda kamrar; jfr ζ β’. Schroderus Os. 2: 676 (1635). Hwad Kamrarne sammanstämmande besluta, det ware Riksdagens beslut. SFS 1866, nr 27, s. 26.
β’) (numera bl. i lagspr. o. kurialstil) om personer som vittna vid rättegång: avge samstämmiga vittnesmål l. dyl. RB 17: 25 (Lag 1734). Vittnena Hultgren och hans hustru (hade) sammanstämmande berättat, att (osv.). 1NJA 1874, s. 24.
ζ) om olika åsikter, framställningar, beslut o. d.: överensstämma, vara samstämmiga; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: överensstämmande, samstämmig. Sammanstämmande berättelser intyga, att (osv.). Geijer SvFolkH 3: 207 (1836). Alla underrättelser sammanstämma deri, att det var (osv.). Malmström Hist. 2: 66 (1863). Man skulle .. väntat sig, att envåldsmonarken sammansatt sin rådkammare af personer, hvilkas åsigter fullkomligt sammanstämde med hans. Svedelius i 2SAH 54: 247 (1878). Forssell i 3SAH 3: 294 (1888). Östergren (1937). särsk.
α’) (†) i uttr. sammanstämma uppå lika mening, om olika skrifter: till innehållet överensstämma l. dyl. Schroderus Os. 2: 344 (1635).
β’) i p. pr., om beslut: samstämmig; numera bl. (polit., fullt br.) i fråga om samstämmigt beslut av riksdagens båda kamrar (resp., i fråga om ä. förh., av de olika stånden); jfr ε α’. RF 1809, § 80. Til Grundlags stiftande .. fordras alla Riks-Ståndens sammanstämmande Beslut. RO 1810, § 75. (Bankruttörens änka) bekom genom alla borgenärers sammanstämmande beslut ett undantag, svarande emot fördelen såsom af bo oskifto. Almqvist AmH 1: 161 (1840). Kamrarnas sammanstämmande beslut. SFS 1953, s. 231.
η) (†) i p. pr., om aktning: som hyses av alla, allmän l. dyl. (På riddarhuset) der .. (f. d. lantmarskalken Axel v. Fersen) så ofta erfarit motsägelse, ovänners anfall, äfven smädelser, rönte han nu en sammanstämmande aktning och vördnad. Rosenstein 1: 232 (1794).
ϑ) (†) i p. pr., om ordning o. d.: som utmärkes av (de olika delarnas l. detaljernas) harmoni, harmonisk, god, riktig o. d. Det är af alla dessa behagligheter (dvs. en rosenhy, ett vackert öga, en leende mun osv.) en sammanstämmande ordning, som gifwer åt skönheten det där ädla och behagliga tycket. Sahlstedt CritSaml. 1: 61 (1759). Franzén Minnest. 2: 54 (1822).
b) tr.: bringa (olika företeelser) i samklang l. harmoni l. överensstämmelse med varandra, göra samstämmig, samstämma o. d.; äv. med saksubj.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Tro, tro på kärleken; att af hans allmakt .. / .. själar sammanstämmas. Remmer Högf. 131 (1818); jfr β. En liten väl sammanstämd vänkrets. SvTidskr. 1932, s. 204. Skulptur och arkitektur äro i denna konstens stora helgedom (dvs. Sagrestia nuova i Florens) av Michelangelo sammanstämda på ett sätt, som har få motstycken. Grimberg VärldH 7: 537 (1936). särsk.
α) med avs. på färger. Att sammanstämma färgerna till en behagfull skala. NordT 1886, s. 536. 2NF 37: 473 (1925).
β) (†) åstadkomma en harmonisk förening av (ngt); på ett harmoniskt sätt förena (olika egenskaper). Thet är i qwinne-folck Ehr ögons liufligheet / (som fångar mannen) När hon är sammanstämd med seders höfligheet. SColumbus (1671) i 2Saml. 40: 212. Olikhet och åtskillighet är werldennes band, styrckia, trefnad och prydnat. Vtan hwilken bemengd och sammanstemd åtskillighet alt skulle wantrifwas, gå i ser, förödas, och blifwa til intet. Swedberg Cat. c 2 a (1709).
γ) (†) bringa (olika framställningar) i överensstämmelse med varandra. Fädernes Skriffter .. kunna (icke) wara Rättesnöret .., hwar effter the stridige Religions Articklar dömas skole, ty the vthi monge Stycker äre emot hwar andre, och kunne igenom ingen Konst sammanstemmas. Schroderus Os. 1: 568 (1635). Sahlstedt Hoffart. Föret. 1 (1720).
δ) [jfr a γ] (†) få (olika krafter o. d.) att samverka o. d. LBÄ 9—10: 79 (1798). Järta 2: 29 (1826).
ε) (†) i p. pf., om bön: samfälld (o. samstämmig). Ej tviflas bör, att ju / Er sammanstämda bön, till hämd för eder ära, / Förmår den ringa sak jag ärnar att begära. Leopold 2: 336 (1795, 1815); jfr 1 a, b.
4) [bet.-utvecklingen oklar; möjl. föreligger kontamination med sammanställa l. sammansätta] (†) tr.: åstadkomma (en enhetlig framställning) gm att sammanställa delar av andra framställningar. (Vissa präster) pläga .. ofta ur tre och fyra postillor sammanstämma predikningar. Kexél 2: 101 (c. 1780). —
(8) -STÄMMELIGHET, r. l. f. [till -stämma, v.4] (†) förhållandet att olika föremål passa samman l. bilda ett harmoniskt helt l. dyl. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 11 (1753). —
-STÄMMELSE, sbst.1, se -stämma, v.1 —
(8) -STÄMMELSE, sbst.2 [jfr d. sammenstemmelse] (†) vbalsbst. till -stämma, v.4 3, = -stämning, sbst.4 2. Wallenberg (SVS) 1: 265 (1771). Den kraft, som från hufwudet utgår, att styra hela kroppen till sammanstämmelse af hwarje lems förrättning. Ödmann StrFörs. 4: 279 (1822). Själen .. söker (enligt Rydelius) sin enda sanna sällhet i sin viljas sammanstämmelse med Guds vilja. Franzén Minnest. 2: 32 (1822). Hvarför är den torftige landtmannen oftast förnöjd och glad? Är det ej af sammanstämmelsen emellan hans inre och yttre lif? Beskow i 2SAH 30: 215 (1857). särsk.
b) = -stämning, sbst.4 2 c. Schroderus Os. III. 1: 64 (1635). Olika ReligionsFörwanters sammanstämmelse i wälgörande. SP 1792, nr 153, s. 2. Ett i tjugo år pröfvadt och misshandladt folk .. uppsäger med en stilla enhällig sammanstämmelse tro och lydnad till den regent, som hvarje dag centnertungt ökade sina undersåtars lidande. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 213 (1809). Det kom derhän (inom den bysantinska kyrkan), att sammanstämmelse i lära och tro med den Romerska kyrkan .. ansågs för ett ofelbart tecken af rättrogenhet. Strinnholm Hist. 3: 381 (1848).
c) = -stämning, sbst.4 2 d. Schroderus Os. III. 1: 286 (1635). De sammanstämmelser, man finner emellan det gamla och nya Testamentet. Franzén Pred. 3: 282 (1843). —
(8) -STÄMMIG, adj. [jfr ä. d. sammenstemmig, t. zusammenstimmig; avledn. av -stämma, v.4] (†)
1) motsv. -stämma, v.4 2, om ljud l. ljudkälla: som klingar resp. frambringar ljud l. toner som klinga i samklang l. harmoni (med andra ljud resp. ljud osv. från annan ljudkälla); samstämd; äv. i överförd anv., om ljudverkan o. d. Schultze Ordb. 4873 (c. 1755). Fyra sammanstämmige Klockor har Kyrkan. EBergenskiöld (1785) hos Johansson Noraskog 1: 22. (Hammarsmedjornas) buller och Fallets häftiga dån göra en sammanstämmig och stark verkan. Linnerhielm 1Br. 110 (1797). En pingstdagsmorgon öfver Hagas blomsterfält, när alla klockorna sammanstämmigt klinga i staden. CFDahlgren 3: 113 (1819).
2) motsv. -stämma, v.4 3, om föremål l. person l. företeelse: som är i harmoni l. samklang l. överensstämmelse (med ngt), överensstämmande; samstämmig; enig; (harmoniskt) samverkande. Ingen Doctor har ännu skådat i magen och wet huru läkemedlen sammanstämmigt agera. Nordenskjöld Oneir. 1: 130 (1783). Bland delade begrepp, men sammanstämmig vilja, / Skall tankans olikhet ej känslans enhet skilja (vid dyrkandet av Gud hos olika folk). JGOxenstierna 2: 160 (1796, 1806). Det midnatt är — och i dess dystra ståt / Min luta helst på sina minnen kallar. / Du ofta lyssnat, sammanstämmigt rörd, / Till den bekanta sångmöns unga qväden. Atterbom SDikt. 1: 191 (1809, 1837). Twå sammanstämmiga wittnen. Melin JesuL 3: 118 (1860).
Avledn.: sammanstämmighet, r. l. f. (†) till -stämmig 2: överensstämmelse, harmoni, samklang; samstämmighet; enighet o. d. AdP 1786, s. 212. Ändamålet (att bekämpa lösdriveriet o. därmed förenad brottslighet synes) kunna vinnas .. genom medgifvandet af en personel näringsfrihet och genom en, i sammanstämmighet härmed, uppgjord passförfattning. Livijn 2: 174 (1844). Sammanstämmighet mellan det helas särskilda delar. Claëson 2: 44 (1858). Emellan de svenske underhandlarne saknades all sammanstämmighet. Beskow i 2SAH 38: 68 (1863). Diskussionerna på riddarhuset visade en dittills oerhörd sammanstämmighet emellan regeringsledamöternas der yttrade meningar och dem, som uttalades af de tidningsutgifvare, som der egde säte och stämma. Hellberg Samtida 2: 54 (1870). —
-STÄMNA, r. l. f. (†)
-STÄMNA, v.1—2, se -stämma, v.1,4 —
-STÄMNING, sbst.1—2, se -stämma, v.1—2 —
(1 b, 2 c) -STÄMNING, sbst.3 (†) = -stämna, sbst. 2. Kempe Graanen 102 (1675). Solens och månans lop, så och deras samman-stämning hwart 19. åhr. Rudbeck Atl. 1: 336 (1679). Brenner Dikt. 1: Föret. 2 (1713). —
(8) -STÄMNING, sbst.4 (samman- 1629—1913. sammans- 1679) [jfr d. sammenstemning, t. zusammenstimmung] vbalsbst. till -stämma, v.4; särsk.
1) (†) motsv. -stämma, v.4 2: välljudande, harmonisk samklang; äv. konkretare: välljudande, harmoniskt klingande toner l. sång l. musik; ackord. Baazius Upp. G 5 a (1629). (Det) hördes .. wid Drottningens Inkomst en wacker Sammanstämning af röster och Instrumenter. HC11H 6: 67 (c. 1700). De Rogier Euler 1: 13 (1786; om ackord). Accorder som man använder, äro sammansatte toner, eller en samling af flera ljud, som uppkomma på en gång, men mellan hvilkas sväfningar bör finnas en viss ordning, som är grunden till harmonie eller sammanstämning. Därs. 2: 278 (1787). Rydqvist Resa 52 (1838).
2) (†) motsv. -stämma, v.4 3: avpassning av olika föremål l. företeelser efter varandra, samordning; överensstämmelse l. harmoniskt förhållande mellan olika personer l. föremål l. företeelser, harmoni, samstämmighet, samklang; äv. närmande sig bet.: god (inbördes) ordning, jämvikt, balans. Gudh lagar och ställer .. all ting vppå sin wisza tijdh, vthi then Harmonie och sammanstämning som hela werlden wara bör. Sylvius Mornay 215 (1674). Uti vår organisation bör sammanstämning existera mellan Nervernes Natur och de Musculaira delarnes natur. CAEhrensvärd Brev 2: 56 (1795). Högsta vilkoret för .. (viljans) sammanstämning med det allmänna practiska förnuftet. Boëthius Kant 74 (1797). Ingenstans har jag mött en så uppsluppen färgglädje som här (i Holland), och om det nu är luften som ger sammanstämning åt hvad nyck som helst eller målarfolkets medfödda instinkt, man har sällan en invändning mot resultatet. Hallström Skepn. 261 (1910). Auerbach (1913). särsk.
a) om förening av olika företeelser (till ett harmoniskt helt) l. om samordning av olika företeelser med avs. på tiden; äv. konkretare, om sammanfattningen av företeelser som (på ett harmoniskt sätt) äro förenade l. samordnade med l. avpassade efter varandra l. samtidiga o. d. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Smak består i en sammanstämning af ädla tankar, ädla uttryck, i värdighet och lämpelighet vid skrifsättet. Höpken i 1SAH 1: 45 (1786). Den sammanstämning af händelser, som vi kalla lycka. Rosenstein 1: 168 (1790).
b) motsv. -stämma, v.4 3 a γ: förhållandet att olika omständigheter l. faktorer l. orsaker samverka till ngt l. tillsammans framkalla ngt, samverkan o. d. VetAH 1777, s. 106. Himmeln mulen och gråagtig, och jorden svartgrå af berg .. gjorde en stark sammanstämning att väcka ledsnad. Linnerhielm 1Br. 56 (1787, 1797).
c) motsv. -stämma, v.4 3 a δ, ε: förhållandet att olika personer (l. samhällen o. d.) leva i ett harmoniskt förhållande till varandra l. samarbeta (väl) l. överensstämma med avs. på sitt sätt att handla o. tänka l. äro överens l. eniga o. d.; överensstämmelse; sammanhållning; samförstånd; enighet; i vissa fall närmande sig bet.: fred. I wårt Land är ingen enhällig sammanstämning, uthan merendels hwar och en (av prästerskapet) brukar (vid gudstjänsten) Böner effter sitt goda behagh. Ekman Siönödzl. 140 (1680). Denna goda dispositionen och långliga sammanstämningen (mellan Sverige o. Frankrike) tyckes .. kunna nyttjas med lika krafft, som ingingo man någon ny alliance. 2RA 1: 307 (1723). Den sedan sidsta riksdag emellan Hans Kongl. Maj:t och Rådet sig yppade skilljacktighet eller mindre sammanstämning beträffande rikets grundlagar. 2RARP 19: 113 (1755). Om detta ej vore (dvs. om människorna ej läto påverka sig av förnuftsskäl), .. så skulle ingen sammanstämning i öfvertygelse hos människor, hvilka delas af så olika böjelser och intressen vara möjlig. Rosenstein PVetA 1789, s. 108. Om man ville föreställa sig en dödlig, som, utan någon strid på jorden, fortlefvat der i ostörd sammanstämning med sina likar och med sig, så vore urbilden härtill T. P. Olof Åhlström. Walerius 2: 204 (1836). särsk.
α) i uttr. ngn vinner ngns sammanstämning l. sammanstämning hos ngn, ngn vinner ngn på sin sida l. vinner ngn för sina åsikter o. d. resp. ngns åsikter l. allmänna inställning accepteras av ngn l. dyl. (Kejsarens) benägenhet at vinna EKM:s förtroende och sammanstämning. 2RA 3: 635 (1734). SvLittFT 1837, sp. 75 (: hos).
β) i uttr. sammanstämning i ngns avsikter, anslutning till ngns avsikter. Adlerbeth Ant. 1: 50 (c. 1792).
d) motsv. -stämma, v.4 3 a ζ: överensstämmelse (mellan olika framställningar l. åsikter o. d.), samstämmighet. Rudbeck Atl. 1: 768 (1679). Historier och annaler visa med en förunderlig sammanstämning ett förskräckande ve öfver det land, där generaler och ministrar tänka uppå delningar och klyfningar af regeringen och landet. Ekman Dagb. 251 (1790). Atterbom LÖ 1: Föret. XI (1854). —
(4) -STÄMPLA, -ing. (†)
1) tillsammans bedriva stämplingar, stämpla; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: stämpling, sammansvärjning, komplott o. d. Effter .. (Alfons V i Portugal) fölgde hans Son Johannes II. emoot hwilken een fahrligh Sammanstämpling förhanden war. Brask Pufendorf Hist. 95 (1680). Calonius 3: 222 (1793).
2) gm stämpling(ar) l. dyl. åvägabringa (ngt). (Han yppade) hwad för en Miszgärningh nu bleff sammanstämplat. Sylvius Curtius 455 (1682).
Avledn. (till -stämpla 1): sammanstämplare, m. (†) person som bedriver stämplingar. Brask Pufendorf Hist. 127 (1680). —
(2 a, c) -STÖPA, -ning. gm stöpning l. gjutning förena l. sammansmälta (olika föremål) till ett föremål; äv. oeg. l. bildl.: sammansmälta, intimt förena o. d. Bælter JesuH 1: 124 (1755; bildl.). Församlingen önskar att få desse (klockor) sammanstöpte til en större. VDAkt. 1792, nr 321. Nordenstreng EurMännRas. 227 (1917; bildl.). —
-STÖRTA, -ning. (samman- 1811 osv. tillsamman- 1819)
1) (tillf.) till 1 b γ, bildl.: i mängd (o. på en gång) störta över ngn l. dyl. En hel hop gynnsamma konjunkturer ha sammanstörtat. Sålunda har jag fått förläggare i Berlin .. samt blifvit erbjuden i bref från Neue Freie Presse att lemna ett större arbete. Strindberg Brev 6: 57 (1886).
2) (numera bl. tillf.) till 2 c, om vattenmassor, böljor o. d.: (med våldsamhet) slå samman. Geijer Skald. 115 (1813, 1835). Sjöberg (SVS) 1: 231 (1819).
3) till 3 (b).
a) intr.: falla i spillror, störta in, rasa; särsk. om byggnadsverk. Bremer Pres. 315 (1834). Normalskyddsrum, som är beläget inom .. byggnad skall hava sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden sammanstörtar. SFS 1951, s. 580. särsk. bildl.: falla i spillror, rasa (samman); upplösas, brytas ned; gå under; särsk. (i mer l. mindre tydligt utförd bild) om ngt som traditionellt brukar liknas vid en byggnad, t. ex. välde, system, tankebyggnad. Geijer I. 5: 126 (1811). Det (förefaller) mig, som det genomruttna Turkväldet skulle komma att sammanstörta ungefär samtidigt med påfvedömet. AnderssonBrevväxl. 1: 327 (1861). Det fullständiga sammanstörtande av världens penningväsen, som vi haft att genomleva. Cassel TeorSocEkon. 330 (1934).
b) (numera bl. tillf.) tr.: bringa (ngt) att rasa l. störta in, riva omkull; äv. bildl. (Milton) afviker ej från reglorna, utan han sammanstörtar dem med jättekraft. Tegnér (WB) 3: 235 (1819). —
(2 b) -STÖT. [jfr d. sammenstød, nor. sammenstøt, t. zusammenstoss] sammanstötning o. d.; särsk.
2) mil. motsv. sammanstöta I 4 a. Redan den 23. hade det kommit till en sammanstöt mellan fransmän och tyskar. Rappe Nordarm. 29 (1874). InfRegl. 1939, 2: 245.
4) (numera knappast br.) motsv. sammanstöta I 6 d: kollision, konflikt. Tullberg SvRättskr. 34 (1862).
Spalt S 758 band 24, 1964