Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMNIT samni4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. samnite, samniter, lat. samnites, pl.; till SAMNIUM, namnet på det landskap där samniterna bodde]
hist. (manlig) medlem av en folkstam som under århundradena före Kristus bebodde ett område kallat Samnium, i södra delen av Mellanitalien, o. mot vilken romarna utkämpade flera krig; i sht i pl. Schroderus Liv. 175 (1626). Republiken drog den förmån af kriget med Samniterna och deras allierade at åtskilliga Colonier kunde sändas ut och många brödlöse bland Plebejerna därigenom fingo sin föda. Eberhardt AllmH 2: 109 (1768). Samniterna .. saknade en sådan fast medelpunkt som staden Rom och följaktligen även enighet och kraftmedveten ledning. Grimberg VärldH 3: 445 (1928).
Ssg (hist.): SAMNIT- l. SAMNITER-KRIG. (samnit- 1890 osv. samniter- 1857 osv.) [jfr t. samniterkrieg] om (ngt av romarnas) krig mot samniterna; jfr samnitisk. Redan sex år efter det andra samniter-krigets slut utbröt det tredje (298 f. Chr.). Rydberg Schlosser 3: 242 (1857). Omkr. 340 eller måhända först i samnitkrigens mest pressande nödtid .. genomdrevo plebejerna att den ena konsuln alltid skulle vara en plebej. Almquist VärldH II. 1: 467 (1931).
Avledn. (hist.): SAMNITISK, adj. [jfr t. samnitisch, lat. samniticus] som tillhör l. utgöres av l. har samband med samniterna. Det samnitiska kriget l. de samnitiska krigen, benämning på (tre) krig mellan romarna o. samniterna. Schroderus Liv. 186 (1626: thet Samnitiske Krijget). Den samnitiska stammen var nog lika tapper som romarne men den var splittrad, alldeles som den hellenska. Grimberg VärldH 3: 445 (1928).

 

Spalt S 844 band 24, 1964

Webbansvarig