Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANTAL santa4l, ss. ssgsförled äv. san3tal~, sbst.2, r. l. m. l. n.; best. -en resp. -et.
Ordformer
(santal 1815 (i bet. 1), 1933 (i bet. 2) osv. santel 1889 (: Santelträ))
Etymologi
[jfr t. santal, santel, eng. o. fr. santal; till nylat. santalum l. sengr. σάνταλον (se SANDEL). — Jfr SANTALIN]
1) = SANDEL 1; numera bl. ss. förled i ssgr. Synnerberg (1815).
2) [efter motsv. anv. i t., tidigast använt 1869 av den österrikiske kemisten H. Weidel] (i fackspr.) blekgult, kristalliserat ämne (C13H10O5) som kan utvinnas ur rött sandelträ. Gentz Lindgren 211 (1933).
Ssgr (till 1): SANTAL-OLJA, r. l. f. [jfr eng. santal oil] (mindre br.) sandelolja. Strandberg Hudsj. 88 (1924). —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. santalsäure, eng. santalic acid] (numera mindre br.) santalin. Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 338. 2NF 24: 651 (1916). —
-TRÄ, n. [jfr t. santalholz, eng. santal-wood, fr. bois de santal] (numera föga br.) sandelträ. Ekenberg (o. Landin) 177 (1889). Kjellin (1927).

 

Spalt S 1159 band 24, 1965

Webbansvarig