| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SAPPERA sape4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) mil. gräva l. anlägga en l. flera sapper l. löpgravar. Sedan (svenskarna) .. medh belinder gått nähr under förborgen, så att [de] der begynte att sappera, hafver fienden (osv.). AOxenstierna 1: 105 (1625). Fienden försterkte .. sina werk och sapperade in emoot grafwen. Spegel Dagb. 71 (1680). Någre utländske Officerare fingo fullmagt att värfva Dragoner och dem, som voro förfarne i minerande och sapperande. Hallenberg Hist. 5: 27 (1796). (Belägringsarbetena) bedrefvos med så stor fart, att man efter några dagar var vid palissaderna efter att ha sapperat öfver grafven. 2NF 21: 1281 (1914).
2) (†) undergräva l. underminera (befästning o. d.). Holmberg 2: 728 (1795). Sappör .. (dvs.) En hvars syssla är att sappera fästningsverk. Weste FörslSAOB (c. 1815). Meurman (1847). särsk. i oeg. l. bildl. anv.: underminera l. undergräva l. förstöra l. spoliera (ngt). När den ena grannen medelst lystrande efter lägenhet söker sin tillwäxt och den andra nödgas förkasta lika stats-maxime, då blifwer en nödwändig jemvigt snart sapperad. HSH 23: 189 (1757).
SAPPERA UPP010 4, äv. OPP4, refl., i uttr. sappera sig upp, gm sappering ta sig upp (till l. mot fienden). Man hade .. sapperat sig upp till den ryska ställningens omedelbara närhet. Hedin KrRyssl. 412 (1915).
Spalt S 1166 band 24, 1965