Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARAFAN sar1afa4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. sarafan, fr. saraphane; av ry. sarafan, av fry. sarafanŭ, ytterst av pers. sarāpā, högtidsdräkt (varav gr. σάραπις, persisk högtidsdräkt), eg. adv.: från huvud till fot, till sar, huvud (rotbesläktat med HJÄRNA), o. pā, fot (rotbesläktat med FOT)]
(i sht om ä. ryska förh.) vid ärmlös klänning l. hängselkjol buren av kvinnor. Westerberg EurNat. 116 (1848). Bondqvinnorna i de gula och röda sarafanerna, som de i dag buro Sankt Johannis till ära. Strindberg Utop. 106 (1885). Sarafanens karmosin tecknade sig bjärt emot vattnets azur och bränningens hvitfläckiga bräm. Hemberg Kola 66 (1902). Den ryska sarafanen i den form den t. ex. har i västra Centralryssland är en livkjol. Svensson SkånFolkdr. 14 (1935).
Ssgr (i sht om ä. ryska förh.): SARAFAN-BEKLÄDD, p. adj. (i vitter stil, tillf.) Agrell Bunin MitjKärl. 31 (1931). —
-BÅRD. bård på sarafan. 14SovjBer. 263 (1929).

 

Spalt S 1171 band 24, 1965

Webbansvarig