Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SATINETT sat1inät4, r. l. m. l. f. (BoupptVäxjö 1791 osv.), äv. (i bet. 1) n. (Fatab., ÖoL (1852), Cannelin (1939)); best. -en resp. -et; pl. (dels i bet. 1 om olika slag av tyg, dels i bet. 2) -er.
Ordformer
(satinet 1798—1927. satinett 1843 osv. satinette 1785—1957. satinetter, pl. 1804 osv. sattiner 1734. sattinet 1785. sattinett 1785—1847. sattinette 1791—1847)
Etymologi
[jfr t. satinet(t), eng. satinet(te); av fr. satinet, m., satinette, f., avledn. av satin (se SATÄNG)]
1) textil. om satäng l. tyg som till utseendet liknar satäng; särsk. (o. numera vanl.) om ett slags tvåskaftat tunt bomullstyg som gm appretering fått en glans som erinrar om satäng; i sht förr särsk. om olika slag av (vanl. brokiga l. randiga) halvsidentyger. Manteau af rödt och hwitt sattiner. Fatab. 1917, s. 59 (1734). ÅrsberAngFabr. 1785, s. 107. Satinett, (dvs.) ett brokigt, randigt eller mångfärgadt tyg som är tydligare kypradt än satin. Almström Handelsv. 478 (1845). Satinett .. (dvs.) en sort randigt halfsiden. Dalin (1871). Råvaror (1949; om tvåskaftat bomullstyg).
2) [jfr eng. satinette; fjäderdräkten har sannol. ansetts påminna om satäng] kråsduva med huvud, hals o. bröst vita samt med befjädrade tarser o. spetskrona. MedlemsblDufafvF 1915, nr 1, s. 14. SvUppslB 27: 421 (1936).
Ssgr (till 1): A: SATINETT-TRÄ. [jfr t. satinettholz] (numera knappast br.) satängträ. (Ekenberg o.) Landin (1894).
B (†): SATINETTS-PERMISSIONER, pl. byxor av satinett. BoupptVäxjö 1798.

 

Spalt S 1213 band 24, 1965

Webbansvarig