Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SATIRISK sati4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(satirisk 1746 osv. satyrisk 1651—1861)
Etymologi
[jfr t. satirisch, eng. satiric(al), fr. satirique, senlat. satiricus (äv. satyricus); avledn. av SATIR, sbst.1]
som utgör l. tillhör l. utmärker l. innehåller l. har avseende på satir (se SATIR, sbst.1 1, 2); om person: som är satiriker l. som satiriserar. Satyriske Scribenter. Arvidi 14 (1651). Det är bekant, at mången intet älskar det Satyriska Skrifsättet. Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). Du tar så alfvarsamt i mit omdöme om din satiriska gåfva. CMFranzén (1796) hos Roos FamArkiv 109. Satiriska skådepenningar. Hallenberg Myntcab. 196 (1804). Schück o. Lundahl Lb. 1: 116 (1901; om bild). Karl Staaff var satirisk, det var mycket tjusande. Satirisk var Hjalmar (Branting) aldrig, hans ton var inte den. Kræmer Brantings 87 (1939). Satiriska visor. MorgT 1948, nr 252, s. 3. — jfr POLITIKO-, SAMHÄLLS-, SOCIAL-SATIRISK m. fl. —
Avledn.: SATIRISKHET, r. l. f. (mera tillf.) egenskapen att vara satirisk. Östergren (1937). —

 

Spalt S 1216 band 24, 1965

Webbansvarig