Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SATISFACIERA l. SATISFICIERA, v. -ade.
Ordformer
(-fac- 1662—1767. -fic- 1631)
Etymologi
[jfr t. satisfacieren, fr. satisfaire; av lat. satisfacere, av satis, nog, tillräcklig (se SATT, adj.2), o. facere (se FACIT); med avs. på formen -ficiera jfr AFFICIERA, INFICIERA m. fl. — Jfr SATISFAKTION, SATISFICIENT, SATISFIERA]
(†) gottgöra l. tillfredsställa (ngn), göra (ngn) belåten; jfr SATISFIERA 1. RARP 1: 151 (1631). Wåre Domhafware .. (skola) wara förplichtade, .. hwar och en skepa Lag och Rätt, .. at Wederparten med intet skiähl må hafwa til at klaga .., dhet han icke för tilfogat Injurie .. är worden behörligen förnögder och satisfacierat. Schmedeman Just. 328 (1662). Biurman Brefst. 286 (1767).

 

Spalt S 1216 band 24, 1965

Webbansvarig