| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SATURNISK satɯ4rnisk l. -ur4-, adj.; adv. -T.
1) som tillhör l. står i samband med guden Saturnus; särsk. (i sht om tidsålder o. d.) övergående dels i bet.: gyllene (se d. o. 2 a) l. lycklig (o. liknande l. påminnande om den sagotid då Saturnus var konung i Latium), dels i bet.: forntida, uråldrig. Weste (1807). På Capitolinska, fordom Saturniska berget, uppbyggde Saturnus staden Saturnia. ConvLex. 3: 590 (1825). Saturnisk .. (dvs.) uråldrig, fornåldrig. Dalin (1871). Profetiornas förutsägelser och den antika drömmen om ett saturniskt rike blanda sig i dessa förhoppningar (som hystes av många i början av 1600-talet) om ett nytt paradis. GHT 1932, nr 258 B, s. 8.
2) (tillf.) = SATURNALISK 1. Blev livet ett Eden? .. / spörj släktet, som trår i saturniska timmar / sin rasande dans kring kalven som glimmar / och dövar vart minne om mening och mål! OoB 1928, s. 439.
3) [eg. specialanv. av 1 med tanke på versens ålderdomlighet] metr. om fornromersk vers l. versform: som utgöres av resp. använder saturnier. Lénström RomLittH 42 (1838). FVetterlund i NordT 1931, s. 538.
4) som tillhör l. står i samband med l. påminner om planeten Saturnus; förr särsk. om person, = SATURNINSK 2. Orolige, Cholerische och Saturnische Huffwuder och trättekämpar. Herlicius Alm. 1612, Prognost. s. B 6 b. De gamle .. skilde .. (kometerna) efter deras särskilte färgor, hvilke de jemnförde med planeternes olika färgor, .. uti Jovialiske Saturniske, &c. Melanderhjelm Astr. 2: 19 (1795).
5) [jfr SATURNUS- 3] (†) som innehåller bly, blyhaltig. En Saturnisk bärg- och jordart. VetAH 1744, s. 57 (om galmeja).
Spalt S 1242 band 24, 1965