Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SAVOLAXARE sav4ωlak1sare l. sa4v-, l. -ol-, l. 30200, l. SAVOLAKSARE sav4ωlak1sare osv., m.; best. -en, äv. -n; pl. =; best. -arna (BtFinlH 5: 176 (1579: Sawolaxerne; möjl. att hänföra till en sg. savolaxer), Rosenblad Rühs 2—3: 102 (1813: Savolaxarne) osv.), äv. (i Finl., numera knappast br.) -arena (TÅbo, Schybergson); förr äv. SAULAXER, möjl. äv. SAVOLAXER, m.; anträffat bl. i pl. =.
man boende i l. härstammande från (det i inre Finland belägna) landskapet Savolax; äv. allmännare: man tillhörande den finska folkstam som bebor större delen av Savolax o. norra Karelen samt delar av norra Tavastland o. södra Österbotten i Finland; i pl. äv. utan avseende på kön. BtFinlH 5: 135 (1577). Sawolaxarenas (stackar för svedjesäd) äro runda. TÅbo 1777, s. 92. Matti, en långsam tystlåten och envis savolaksare. Ahrenberg Hem. 113 (1887). Tavasterna klagade öfver att savolaksarena inom deras område bedrifvit mord, brand och mångfaldiga våldsgerningar. Schybergson FinlH 1: 118 (1887). 2NF (1916; allmännare). Då man är född berättare, som savolaksaren i regeln är. Lampén HTvFinl. 32 (1919).
Spalt S 1261 band 24, 1965