| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHACKER ʃak4er l. SJACKER ʃak4er, n.; best. -ckret.
schackrande; äv. oeg. l. bildl. Dalin (1854). Lyss ej på smickrets schacker, / Som hviskar: du är skön. Topelius Läsn. 2: 6 (1866). (Köparen av förlovningsringen) Rodnar öfver judens schacker, / Men han prutar ej ändå. Sander Dikt. 169 (1870). (Johan van Beethoven) lånade brodren (Ludvig) pengar och fick af honom i utbyte manuskripter, med hvilka han i dennes namn bedref det vedervärdigaste schacker. Wegelius MusH 380 (1893). Östergren (1938).
Ssgr, se schackra ssgr.
Spalt S 1334 band 24, 1965