SCHMAUZ, m. l. r.
Ordformer
(schmauz 1754. smauz 1754)
Etymologi
[sannol. av t. schmaus, jude (jfr: Under hakan och kinderne (på den beskrivna apan Cebus apella) är et kort svart, tjokt, fett skäggbrust (dvs. framväxande skägg), såsom på en Jude. Linné MusReg. 2 (1754)); jfr östfris. smaus, holl. o. fris. smous, samtliga med bet.: jude, bedragare; sannol. etymologiskt identiskt med t. schmaus, tillfällig vinst l. profit, biform till schmus, (bedrägligt) prat l. sladder, i t. dial. äv.: (oskälig) profit, av hebr. šemū‛oth, underrättelser, nyheter, pl. av šemū‛ā (varav t. schmu, oskälig profit), till šāma‛, har hört]
(†) apan Cebus apella Lin., mösskapucin. Linné MusReg. XXV (1754). Apa utan skägg, med krokug svants, svarta fötter och mörkaktig kropp. Schmauz. Därs. 1.
Spalt S 1413 band 24, 1965
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se