Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHWEINFURTGRÖNT ʃväj3nfurt~grø2nt l. ʃvaj4n- l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal av förleden, l. SCHWEINFURTERGRÖNT ʃväj3nfurter~ osv., adj. n. sg. i substantivisk anv.
(i fackspr.) kejsargrönt (se d. o. 1). Åkerman KemTechn. 1: 597 (1832). LexKonst 1616 (1960). Anm. Förr användes äv. ordet i sin rent t. form schweinfurtergrün. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 116.
Spalt S 1423 band 24, 1965