| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEDESAM se3de~sam2, äv. (numera bl. tillf., i sht i vitter stil) SEDSAM se3d~sam2, förr äv. SEDOSAM, adj. -samme, -samma, -samt; -sammare. adv. -SAMT.
som (i sht i sitt yttre uppträdande) samvetsgrant iakttager resp. (om uppträdande o. d.) är i noggrann överensstämmelse med vad anständigheten fordrar (i sht i sexualmoraliskt avseende) o. som sorgfälligt undviker resp. kännetecknas av ett sorgfälligt undvikande av sådant som är opassande l. stötande l. utmanande o. d.; ärbar, anständig, hövisk; dygdesam; särsk. om flicka l. ung kvinna, med särskild tanke på de stränga fordringar som konventionellt ställas på hennes uppträdande (särsk. i sexualmoraliskt avseende); ofta med bibet. av blygsamhet l. försynthet o. stundom närmande sig bet.: blyg, försynt; stundom nedsättande, betecknande rigoristisk l. falsk (hycklad) anständighet o. äv. närmande sig bet.: pryd, sipp; förr äv. allmännare: som handlar resp. är i enlighet med god sed, dygdig, väluppfostrad, hövlig o. d. Sedesamt slog hon ned blicken. En sedesam ung kvinna. Linc. (1640). Hos .. Doctor Carpzov .. gick thet öfwer alt sedesamt til. Humbla Landcr. 67 (1740). Innerst uti rummet / Jag ser två unga döttrar sedsamt sitta / Och flitigt sy och sy. Nicander Hesp. 203 (1835). Så beprisar Guds eget heliga ord den ädla och sedesamma qwinnan. Melin Pred. 3: 21 (1852). (Den nyförlovade) Flickan .. mottager med sedesamt nedslagna ögon den af rörelse gråtande moderns lyckönskan. Laurin Konsth. 376 (1900). Nu förtäljer det ständigt illvilliga ryktet — som denna gång i ett utslag av rent anstötlig list kamouflerat sig i Svenska Dagbladets sedesamma gestalt — att .. (Gunnar Hägglöf) skall efterträdas av Rolf Sohlman. GHT 1947, nr 22, s. 9. Mitt gammaldags lilla förlag, med sedesamma kontorsflickor i yllekoftor och där ingen hets rådde. Lo-Johansson Förf. 71 (1957). — särsk.
a) om klädedräkt, frisyr l. annat av modet föreskrivet bruk o. d., med särskild tanke på (en allvarlig) enkelhet o. ett undvikande av kokett elegans l. utsmyckning l. av onödigt bjäfs o. d. En sedesamt tillskuren långrock. Rydberg Frib. 273 (1857). Mademoiselle Angelique .. hade .. håret sedesamt slätstruket. NordRevy 1895, s. 346. Flickan hade tillbringat några år på kontinenten och där lärt sig sådant, som enligt gammal korsikansk uppfattning icke är sedesamt. Hon pudrade sig och målade sina läppar (osv.). Enckell Olivpar. 247 (1934). En hatt .. svart och sedesam och gjord av halmflätor. Tiselius Larsson LivNödtorft 73 (1934). (Klänningen är) Sedesamt hög i halsen. DN(A) 1964, nr 164, s. 11.
b) (numera bl. tillf.) om sak l. uppträdande i ett visst fall: försiktig, försynt, modest, blygsam. Så ähr stoort hopp till en godh uthgong på tractaten, och haffver man orsak att gåå seedhsampt och moderate och fuller att vijka något j någor måtte. AOxenstierna 13: 197 (1635). Ingen i verlden kunde hafva sedesammare och mer agade tankar om det lysande än (riksrådet Falkenberg). Liljestråle ÅmVetA 1796, s. 38. Av de hittills under krigsåren framlagda finansplanerna är denna utan jämförelse den sedesammaste. GHT 1944, nr 7, s. 12.
c) om husdjur: sedig, from, spak; numera bl. tillf., med mer l. mindre klar anslutning till eg. anv. av ordet. Lindfors (1824; om häst). (Hunden) Thasso smyger sig helt sedesam tätt efter sin herre. Cederschiöld Riehl 2: 59 (1878). Nu drefvos mina hjordar hem öfver älfvens bro; / där gick den fromma tacka, den sedesamma ko. Karlfeldt FridLustg. 127 (1901).
Spalt S 1587 band 24, 1965