Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEIDLITZER- säj3dlitser~ l. med mer l. mindre genuint t. uttal, l. SEIDLITZ- -lits~, förr äv. SEDLITZER-.
Ordformer
(sedlitzer- 1747 (: Sedlitzer Salt)—1906 (: Sedlitzersalt). seidlitz- 1883 (: Seidlitzsalt)—1904 (: Seidlitz-salt). seidlitzer- 1808 (: Seidlitzer-salt)—1951 (: Seidlitzersalt))
Etymologi
[av t. seidlitz(er)-, sedlitz(er)-]
i ssgr: härstammande från l. framställt i l. på annat sätt förbundet med orten Seidlitz (Sedlitz) i det forna Böhmen (nuvarande Čechy) i västra Tjeckoslovakien, där mineralkällor med vatten innehållande bittersalt finnas; jfr SEIDSCHÜTZER-.
Ssgr (numera bl. ngn gg i skildring av ä. l. utländska förh.): SEIDLITZER- l. SEIDLITZ-PULVER. [jfr t. seidlitz(er)pulver, eng. seidlitz powder; namngivningen beror på att pulvret, liksom bittersalt, har laxerande verkan] laxerande fräspulver bestående av natriumbikarbonat, tartrat av kalium o. natrium samt vinsyra. Lindgren Läkem. (1902). Kjellin (1927). —
-SALT. [t. seidlitzersalz, eng. seidlitz salt] bittersalt (bl. a. framställt ur vatten från mineralkällorna i Seidlitz). Wallerius Min. 184 (1747). Berzelius Kemi 1: 469 (1808). Kjellin (1927). —
-VATTEN. [jfr eng. seidlitz water] mineralvatten från källorna i Seidlitz, innehållande bittersalt; äv. om artificiellt vatten med liknande sammansättning. Pfeiffer (1837). KommentSvFarm. 1108 (1905).

 

Spalt S 1728 band 25, 1966

Webbansvarig