Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEJN (numera bl. ss. förled i ssgr säj3n~), förr äv. SIGN, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er (KFÅb. 1912, s. 146 (1712), Weste FörslSAOB (c. 1815)).
Ordformer
(seigne- i ssg 1759 (: Seigne-Bref)—1871 (: Seignebref). seine (-ej-) 1685—1711. seing 1710 (i bet. 1). sejn (-ei-, -eij-, -ey-, -äj-) 1689—1904; i ssgr 1716 (: Seijn skått), 1785 (: Sein-fallen, pl. best.) osv. sign 1700—1750 (: Signe-Bref). säjen- i ssg 1749 (: säjenskott))
Etymologi
[i bet. 1 av fr. seing, i bet. 2 av lt. l. holl. sein (varav t. sein) l. eng. sign; av ffr. signe, av lat. signum, märke, tecken (se SIGNUM)]
1) (†) (föremål utgörande) märke l. tecken, emblem. Att dhet grefl. ståndet en för sig särskilld viss seing af massift gulld eller söllfver lijka som en orden bära kunde, hvarmed samme stånd då nogsamt distinguerat är. RARP 17: 221 (1710).
2) (numera bl. i ssgrna SEJN-BREV o. -FALL) signal använd vid (optisk) signalering mellan fartyg inbördes l. fartyg o. signalstation; äv. i uttr. göra l. giva sejn, signalera. Schmedeman Just. 927 (1685). KFÅb. 1912, s. 146 (1712: seiner gafs). Capitaine Lieutenanten .. måste altid i Nattetid och mörkt wäder wara beredder, at giöra Sein och wända, enär någon farlighet .. förmärkes. Sjöregl. 1741, 2: F 2 b. Seiner göras om nattetid med skått, raqvetter och lanternor; om dagen med flaggor och wimplar. Dalman 50 (1765). Ekbohrn (1904).
Ssgr (till 2): A: SEJN-BREV. (sejn- 1765—1904, 1942 (om ä. förh.). sejne- 1685—1871) [jfr holl. o. t. seinbrief] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) om handling l. reglemente l. dyl. som användes i marinen o. handelsflottan o. innehöll bestämmelser för (hemliga) signaler inom en viss flotta l. för viss flottexpedition o. d. (jfr signal-bok); äv. om dylik handling innehållande föreskrifter för ordningen, taktiska bestämmelser o. d. Schmedeman Just. 920 (1685). Capitaine Lieutenanten .. bör .. efter Seine-Brefwets innehåll giöra den Signal; som däri är utsatt, at warna de andra Skieppen för den i så måtto förestående fara. Sjöregl. 1741, 2: F 2 b. Sejnbreven .. fingo så småningom karaktär av reglemente för sjötjänstgöringen. SvFlH 1: 359 (1942; om ä. förh.). —
-FALL. [jfr t. seinfall] sjöt. flagglina (se d. o. 1) ombord på ett fartyg; jfr fall XVI 1. SjöreglÖrlFl. 1785, § 54. UFlottMansk. 1945, s. 128.
Ssgr (sjöt.): sejnfalls-block. block (se d. o. 4) för sejnfall. Witt Skeppsb. 261 (1863).
-knapp. (sejnfall- 1909. sejnfalls- 1866 osv.) sjöt. jfr knapp, sbst. 1 b. Ramsten 15 (1866). —
-FLAGGA l. -FLAGG (sej´nflagg Weste). [jfr holl. seinvlag] (†) signalflagga. Rajalin Skiepzb. 202 (1730). Weste (1807). —
-FREGATT. (†) fregatt varifrån signalering utgår. SjöreglÖrlFl. 1785, § 200. —
-LINA. (†) sejnfall. Rajalin Skiepzb. 214 (1730). Roswall Skeppsm. 1: 33 (1803). —
-SKOTT. [jfr holl. seinschot] (†) skott som tjänar ss. signal, signalskott. HFinlÖ 432 (1716). Lind (1749; under sein-schuss). —
-VIMPEL. [jfr holl. seinwimpel] (†) signalvimpel; jfr -flagga. Rajalin Skiepzb. 203 (1730).
B (†): SEJNE-BREV, se A. —
-STÅNG. stång på vilken signalflaggor hissas, signalstång. PH 6: 4194 (1756).

 

Spalt S 1740 band 25, 1966

Webbansvarig