| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEJTE säj3te2 l. 40, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. sejt, JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 36, osv.); l. SEJT säj4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan) l. -er40 l. 32 (HFinLappm. 2: 416 (1672) osv.); äv. SEJTA säj3ta2 l. 40, förr äv. SEJDA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SEJD, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Castrén Res. 1: 112 (1842), Topelius Dram. 285 (1860, 1881)).
av samerna förr dyrkat (säreget format) föremål (som stundom liknade l. uppfattades ss. en människo- l. djurfigur), antingen ett (av naturen format) stenblock l. stycke sten l. en (ofta ngt bearbetad) trästubbe l. träbit o. d.; jfr STOR-JUNKARE. Seiterna hafwa och af ingen skapnad eller Figur warit, hwarken medh händer eller af Naturen giorda. Ty dhe af Steen, wore annat intet, än anten en gemeen gråsteen, eller annan swart, fuul, gropot, och af watn och Forssar inätin Steen. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 27. Vid Inaras sejder, herre; du skall finna .. (den sökta svanen) redan i dag. Topelius Dram. 285 (1860, 1881; yttrat av lapsk slav). När han stannade vid sejten, hörde han en suckande .. gråt. Heidenstam Svensk. 1: 101 (1908). Ymer 1946, s. 86. — jfr STEN-, TRÄ-, TRÄD-, VATTEN-SEJTE.
Spalt S 1743 band 25, 1966