Publicerad 1966 Lämna synpunkter SEKTERARE, sbst.2 (sbst.1 se SEKRETERARE), m.||ig.; anträffat bl. i pl. =. Etymologi [jfr d. sekterer; av t. sektierer, efter mlat. sectarius (se SEKTARIE). — Jfr SEKTERMAKARE] (†) = SEKTARIE. Borg Luther 1: Föret. 56 (1753). — Spalt S 1765 band 25, 1966 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se