Publicerad 1967 Lämna synpunkter SELENAT sel1ena4t l. se1l-, n.; best. -et; pl. = (2NF (1916) osv.) l. -er (Ekbohrn osv.). Etymologi [jfr t. selenat, eng. selenate; till SELEN] kem. om vart o. ett av selensyrans salter; jfr SELENIAT. Ekbohrn (1904). 2SvUppslB (1953). — Spalt S 1820 band 25, 1967 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
